Samtida aktiviströrelser

 Det går att identifiera många gemensamma drag, idéstrukturer och nätverk mellan flera av de stora samtida rörelserna — som klimatrörelsen, BLM, och den propalestinska rörelsen

Det behöver inte handla om en dold styrning, utan om hur idéer, strategier och finansiering sprids i ett globalt, medialt och akademiskt sammanhang.

Många av rörelserna har sitt ideologiska ursprung och grund i postmarxistism och identitetspolitik.

De flesta moderna aktiviströrelser som vuxit fram efter 1960-talet har rötter i nyvänsterns tänkande – särskilt Frankfurtskolan, postkolonial teori och intersektionalitet

Ur detta har det växt en världsbild där världen delas upp i ”förtryckare” och ”förtryckta”.
Detta tankesätt genomsyrar BLM, klimatrörelsen, kapitalism vs naturen och palestinarörelsen De ses som olika uttryck för samma globala ojämlikhet.

Det finns konkreta kopplingar i organisationer, finansiering och aktivistnätverk genom NGO-sfären, universitetsmiljöer och FN-systemet fungerar som idéöverförare. FN:s Agenda 2030 och hållbarhetsmål innehåller element från både klimat- och rättviserörelser, och har gett dem legitimitet. Sociala medieplattformar har förstärkt dessa rörelser genom exponering av emotionellt och moraliskt laddat innehåll, vilket skapat en gemensam aktivistisk kultur.

Rörelserna delar metoder, civil olydnad och massmobilisering, moralisk berättelse, medial polarisering och språkbruk

Rörelseenars mål är systemkritik snarare än reform.

Trots att många rörelserna skiljer sig i sakfråga förenas de i en antistrukturell hållning – de ser den västerländska, kapitalistiska, liberaldemokratiska ordningen som roten till problemet.
Målet blir därför ofta systemförändring snarare än konkreta reformer.
Det förklarar varför rörelserna lätt allierar sig med varandra: de uppfattar sig kämpa mot samma "system".

Det finns alltså ett idéhistoriskt och organisatoriskt samband mellan samtida aktiviströrelser.

Problemet är inte förekomsten av olika åsiktsströmningar i samhället – tvärtom är de ett tecken på pluralism – utan att det har byggts upp hinder som försvårar en öppen, respektfull och saklig debatt om dessa fenomen. För att återföra samhällen till en mer normal situation måste den totalitära förbannelsen över samhällsdebatten brytas, där alla frågor och idéer kan brytas mot varandras i respektfulla samtal.

Dock finns det ett mycket större problem med samtida aktiviströrelser. Historiskt och i nutid har aktiviströrelser alltför ofta infiltrerats eller kapats av helt andra intressen som har ett helt annat mål, vilket ofta är samhällsomstörtning och försvagning av samhällen. Då aktiviströrelserna med rötterna i postmarxism också arbetar med kritik av samhällssystem så är det svårt att urskilja när andra med mörka agendor kommer in och styr och underblåser aktivitetsrörelserna.

  

Stegra – historisk korruption

Här är några historiska punkter:

Bodens kommun har genom åren försökt locka till sig industrietableringar, men olika storslagna planer har alltid slutat i fiasko. Ett exempel var när ett företag med förgreningar i Qatar planerade att bygga ett datacenter. Vad som stoppade den etableringen har aldrig offentliggjorts, men man kan anta att Säpo hade synpunkter. Bodens kommun var också involverad i Vargas jippo kring etableringen av batterifabriken Northvolt.

Till slut kom förfrågan från bidragskapitalistiska Vargas via Regeringskansliet i den dåvarande S- och MP-regeringen. Vargas skulle rädda jordens klimat genom att börja tillverka ”grönt stål” med hjälp av vätgas i företaget med det fabulösa namnet H2 Green Steel. Det var bråttom – vd Henrik Henriksson uttryckte att det fanns ett litet fönster för att dra i gång verksamheten. Han är också känd för det remarkabla uttalandet: ”Det är bråttom, planeten håller på att brinna upp”

Kommunalrådet jublade – äntligen skulle han få ”sätta Boden på kartan” i den gröna omställningens och den nya industrialiseringens namn. Lokalmedia skruvade upp tempot, skapade temat ”Framtidsfabriken” och drev en ohämmad hyllning till den gröna omställningen. Inte en enda kritisk fråga ställdes. De som var kritiska blev i stället brännmärkta som bakåtsträvare och klimatförnekare.

I den ursprungliga plan som Stegra – då under namnet H2 Green Steel – presenterade 2021 skulle projektet kosta 25 miljarder kronor och produktionen av 2,5 miljoner ton stål vara i gång 2025. Nu är kostnaderna uppe i över 50 miljarder och ingen vet när – eller ens om – någon produktion kommer i gång. En stor del av finansieringen av Stegras fantasifabrik består av offentliga skattemedel i olika former. Det finns uppskattningar som pekar på att den offentliga finansieringen, inklusive pensionsfonder, kan summeras till 30 miljarder kronor.

Det ursprungliga industriområdet som anvisats för Stegras etablering visade sig vara direkt olämpligt. Problemet var att platsen, ur geoteknisk synvinkel, var helt oanvändbar. Bodens kommun har uppvisat sällsynt inkompetens när de genom sitt planmonopol placerade ett industriområde på lermark med 6–10 meter till fast mark. Det hade krävts enormt omfattande pålning och tillförsel av massor för att över huvud taget kunna bygga där. 

I det läget valde Stegra, genom utpressning, att hota med att flytta till en annan kommun och ställde samtidigt krav på att få utvidga industriområdet där det fanns fast mark. För att tillmötesgå Stegras krav accepterade kommunen utvidgningen och snabbehandlade en ny detaljplan.

Utvidgningen innebar att området placerades i direkt anslutning till bostadsområdet i Norra Svartbyn, och den yttersta konsekvensen är att boende- och livsmiljön i Norra Svartbyn har ödelagts för all framtid. Även det utvigade industrionrådet har krävt enormt mycket pålning och massförflyttningar. Stegra själva uppger att pålningen har kostat 10 miljader.

Försvarsmakten hade inledningsvis synpunkter på etableringsplatsen och menade att det skulle ta 2–3 år att undanröja den negativa påverkan ur försvarshänseende. Dock tog det bara en vecka innan Försvarsmakten ändrade sig och godkände etableringen, sannolikt efter politiska påtryckningar på någon nivå. Inget fick stoppa det projekt som påstods skulle rädda jorden.

Ett annat stort problem med etableringsplatsen var att det saknades all form av infrastruktur fram till industriområdet. Ingen lämplig väg, inget VA, ingen järnväg och ingen elförsörjning fanns.

För att vilseleda de boende i Norra Svartbyn och motverka protester använde Stegra klassiska metoder. De lovade att stödja – eller muta – byns intresseförening med en ny skoter och skickade upp vd Henrik Henriksson för att prata med styrelsen, som föll till föga för smickret. Intresseföreningen kom därmed att uppträda mer som Stegras intresseförening än som byns.

På Länsstyrelsen gjordes personella anpassningar för att inga hinder skulle läggas för etableringen, utan tvärtom för att påskynda alla processer. Den då verksamma och respekterade länsrådet Johan Antti byttes av S- och MP-regeringen ut mot ett mer "grönt positivt" inställt länsråd. Det bör sägas att Johan Antti, enligt min uppfattning, var en rättskaffens byråkrat som sannolikt skulle ha haft många legala invändningar mot Stegras etablering. Anpassningen på Länsstyrelsen innebar att de inte längre fullt ut fullgjorde sitt legala uppdrag på ett objektivt sätt som remissinstans och tillsynsmyndighet. Landshövding Lotta Finstorp var också djupt involverad och behjälplig gentemot Vargas i etableringen av Stegra i Boden.

Mark- och miljödomstolens agerande i samband med Stegras miljöansökan är sannolikt en av de mer skandalösa hanteringarna av en miljöansökan för en så omfattande verksamhet. Stegras ansökan, som var både bristfällig och vilseledande, behandlades och godkändes på rekordtid – helt enligt de gröna politikernas krav och önskemål. Det torde vara omöjligt att på så kort tid granska och godkänna en miljöansökan för en så omfattande och miljöpåverkande verksamhet.

För att lösa elförsörjningen till Stegra tvingas Svenska kraftnät bygga en ny ledning, Aurora Line, från Messaure till Finland, samt en ny transformatorstation i Svartbyn, till en uppskattad kostnad på 10–12 miljarder kronor. Även om ledningen är ett PCI-projekt kommer en stor del av kostnaderna att belasta alla svenskars nätavgifter.

Kommunen har åtagit sig och lovat att säkerställa att det finns väg, VA, industrivatten och järnväg till industriområdet. Placeringen av anslutande väg och järnväg innebär att boende i Södra Svartbyn fått sin boende- och livsmiljö negativt påverkad.

Byggandet av denna gröna fantasifabrik har inneburit många problem för kommunen och dess medborgare. Att kommunen tillsammans med kommunbolagen tvingats skuldsätta sig över öronen och låna 3 miljarder,  för att tillmötesgå Stegras krav är bara ett av många problem. Kommunen har invaderats av 3 000 gästarbetare från jordens alla hörn. Illegal arbetskraft förekommer. Den organiserade gängkriminaliteten har naturligtvis utökat sin verksamhet i kommunen med sina arbetsförmedlingar, sin sprit- och narkotikahandel samt prostitution och stöldligor.

Många villor i bostadsområden hyrs ut till gästarbetare, vilket har medfört att otryggheten och ordningsstörningarna har ökat. Trafiken har ökat till en besvärande och störande nivå, och polisen vittnar om att rattonykterheten ökat dramatiskt. På krogarna har stöket tilltagit och kvinnor känner sig inte längre trygga i krogmiljön.

De som bor i närheten av industriområdet tvingas leva med ständigt störande och hälsopåverkande buller i form av anläggningsarbeten, sprängningar, stenkrossning, pålningar och ständigt högt ljudande backvarningssignaler från anläggningsmaskiner samt ett ständigt hälsovådligt damm. Än värre skulle det hälsopåverkande bullret bli om det mot förmodan skulle komma i gång någon produktion i framtiden. Bullerutredningen som Stegra redovisat i sin miljöansökan är både bristfällig och missvisande. Trots det har Mark- och miljödomstolen godkänt ansökan.

De personer inom kommunen som var helt drivande och ansvariga för att Stegra etablerade sig i Boden var det tidigare kommunalrådet Claes Nordmark och den tidigare kommunchefen Mats Berg. Nu har Claes Nordmark fått lämna sitt uppdrag efter en dom för sexuellt övergrepp, och Mats Berg säger sig ta pension – samtidigt som han tar ett nytt uppdrag som näringslivsutvecklare i Piteå kommun. "Råttorna lämnar det sjunkande skeppet."

Bodens kommun är på alla sätt det absolut sämsta stället att placera en tung stålindustri på. Dessutom är Boden en militärstad, inte en industristad.

---

Slutsats

Finns det då inga positiva effekter av etableringen? Ja, teoretiskt blir det ett tillskott till den regionala BNP:n eftersom näringslivets aktivitet ökar. Men att försöka bygga ett stålverk som saknar marknadsmässiga förutsättningar att överleva är lika meningsfullt som att gräva en stor grop och sedan fylla igen den. Likt Stegras stålverk skulle det visserligen ge en positiv effekt på den regionala BNP:n, men ingen långsiktig samhällsekonomisk nytta.

Bodens politiker har offrat medborgarnas boende- och livsmiljö, trygghet samt kommunens ekonomi på den gröna omställningens planekonomiska altare. Kommunens ekonomi har ödelagts för lång tid framöver – oavsett om någon stålproduktion mot förmodan skulle komma i gång. Att förslösa andras pengar är lätt, men ansvarslöst. Bodens medborgare har blivit grundlurade.

Stegras projekt i Boden, tillsammans med Northvolts i Skellefteå, är en av de mest huvudlösa, planekonomiska och bidragskapitalistiska industrisatsningarna i Sveriges historia. Att politikerna använder bidragskapitalister och bidragsföretag för sina planekonomiska projekt är kapitalistsocialism av värsta sort – med Kina som förebild.

Där den gröna omställningen träder in, försvinner förnuftet. Företrädarnas oförmåga och ovilja att diskutera för- och nackdelar med olika investeringar leder till fler gröna blåsningar och tar resurser från projekt som verkligen skulle kunna göra skillnad för klimatet och miljön.

För att förstå hur många nutida industriella gröna luftslott, med häpnadsväckande ekonomiska dimensioner, har kunnat bli verklighet – och fortfarande är möjliga – måste man spåra den verkliga orsaken och den kontext i vilken de uppstått. Grundorsaken är och förblir den så kallade ”gröna omställningen”, som drivits fram i en symbios mellan socialistiska klimataktivister och totalitära karriärpolitiker. Genom statskapitalism har dessa öst medborgarnas skattepengar över de gröna industriella luftslotten.

Att skrupelfria parasiter i form av bidragskapitalister utnyttjar situationen är förödande ur ett marknads- och kapitalistiskt perspektiv. Detta har varit möjligt eftersom dessa parasiter lever i symbios med den politiska adeln. Därtill lever den politiska adeln, klimataktivisterna och mainstreammedia i symbios med varandra. Därför har ingen kritisk granskning skett av den gröna omställningen.

Efter att på nära håll ha följt Stegras ”gröna stålprojekt” i Boden anser jag att projektet redan från början har omgärdats av politisk korruption, näringslivskorruption, otillbörlig myndighetspåverkan, aktivistisk grön myndighetsutövning samt av myndigheter och kommunen som inte agerat i enlighet med gällande lagstiftning. Projektet har dessutom orkestrerats och hyllats av både mainstreammedia och politiker från höger till vänster.

Ingen inblandad myndighet går fri från ansvar för bristande myndighetsutövning. Inget etablerat medieorgan går fri från att ha misslyckats med att kritiskt granska projektet. Ingen politiker går fri från att ha agerat dekadent och omdömeslöst. Ingen inblandad kapitalist eller fondförvaltare går fri från att ha agerat bedrägligt. Ingen organisation går fri från att ha satt egna intressen före allmänintresset. Ingen före detta socialdemokratisk politiker med koppling till projektet går fri från att ha berikat sig själv.

Projektet är och förblir sannolikt ett dödsdömt, planekonomiskt vänsterprojekt, finansierat med skattemedel. Bodens medborgare har blivit grundlurade – liksom alla skattebetalare i Sverige och EU.

Nu har även den nuvarande regeringen infört censur kring hur offentliga medel används i den gröna omställningen. Att det finns dolda motiv bakom införandet av censur för offentlig finansiering av gröna projekt är högst sannolikt. Framtiden kommer att utvisa detta – och det är förmodligen därför man vill skjuta upp möjlig granskning i 20 år.

Ja, Stegra kommer sannolikt att gå i konkurs senast 2028 – förmodligen snart, då likviditeten redan nu börjar bli ansträngd och de sannolikt är insolventa. 

Yttrande- och åsiktsfriheten

 

Att den politiska adeln vill inskränka yttrande- och åsiktsfriheten samt offentlighetsprincipen beror på att den vill öka sin egen makt, begränsa insynen, kontrollera samhällsdebatten, skydda sin egen position, drivas av ideologiska motiv samt en missriktad rädsla för missbruk. I praktiken leder sådana åtgärder alltid till en försvagad demokrati, oavsett om motivet formuleras som ”trygghet”, ”ansvar”, ”skydd av affärshemligheter”, ”integritetsskäl” eller ”kamp mot desinformation”.
Yttrande- och åsiktsfriheten måste försvaras varje dag – utan absolut yttrande- och åsiktsfrihet ingen demokrati.

Min enkla reflektion efter mordet på Charlie Kirk

 

Min enkla reflektion efter mordet på Charlie Kirk, som var ett föredöme när det gällde att föra respektfull debatt, och den efterföljande vedervärdiga och vulgära rapporteringen och debatten:
Om vi vill leva i ett demokratiskt samhälle krävs att vi håller rent mot alla former av extremism.
Det gäller politiska extremister, både till höger och vänster, religiösa extremister samt miljö- och klimatextremister.

Ansvaret att operativt hålla rent ligger på rättsstaten, som i enlighet med den lagstiftande församlingens fastställda regler ska övervaka, utreda och lagföra extremistiska företrädare som bryter mot lagar och regler, hotar med våld eller använder våld.

Samhället i stort – politiker, journalister, debattörer och medborgare i allmänhet – måste ta avstånd från alla former av extremism och föra dialoger på ett respektfullt sätt, oavsett hur oense man är i sakfrågor. Uppskruvade åsiktsyttringar göder extremism. Lika viktigt är att man aldrig delar in människor i goda och onda eller hävdar att vissa åsikter är rätt medan andra är fel.

Det är hög tid att alla politiker, journalister och debattörer rannsakar sig själva och börjar uppträda på ett värdigt, respektfullt och demokratiskt sätt.
Om inget görs nu kommer det extremistiska våldet förr eller senare att eskalera utom kontroll.

Mer sanning och vett i kommunikation och debatter, tack!

För ett bättre Sverige

 Den politiska plattform och ideologi som sannolikt är bäst skickad att på sikt utveckla ett lands demokrati, välstånd och frihet torde vara en balanserad kombination av konservatism och liberalism, med utgångspunkten att nationalstaten är den grund som allt vilar på. Det torde vara fullt möjligt att få medborgarna att förstå denna tes, om de tog ett steg tillbaka från dagens samhällsbrus och reflekterade över vilket samhälle de vill leva i och lämna över till kommande generationer.

Tyvärr präglas dagens samhällsdebatt och politiska diskussion inte av eftertänksamhet och framtidsvisioner. Debattörer och politiker är fullt upptagna med att försöka vinna det senaste irrelevanta slaget i stället för att diskutera hur de ska vinna kriget. Det är meningslöst att vinna ett slag om man ändå förlorar kriget.

För en långsiktigt framgångsrik politik krävs en tydlig vision och en klar kommunikation om hur man vill att landet ska se ut för kommande generationer, samt tydliga mål och steg för att nå dit – baserat på evidens och vetenskap.

Min förhoppning är att Medborgerlig Samling kan vara det parti som visar vägen mot en mer konstruktiv samhällsutveckling.

Regeringen på fel sida av historien

 Den borgerliga regeringen har valt att placera sig på fel sida av historien i kriget mellan Hamas och Israel genom att framföra grundlösa och ihåliga krav på sanktioner mot Israel samt genom att sprida Hamas-propaganda. Genom sitt politiska ställningstagande och agerande ger man sitt stöd åt de antisemitiska krafter som flödar i det svenska samhället – ett uttryck för ett fullständigt moraliskt förfall.

Hamas åtnjuter fullt stöd från den arab-palestinska befolkningen i Gaza. Det pågår ett krig – inte ett folkmord – i Gaza. Hamas, som inledde kriget, bär det fulla ansvaret för den rådande situationen. Israel gör allt som står i dess makt för att skona civila och bidrar dessutom till att motverka svält. De som orsakar störst lidande för civilbefolkningen är och förblir Hamas samt FN, som genom sin hållning medverkar till att svält kan förekomma. Hamas använder medvetet civila och journalister som mänskliga sköldar och bryter systematiskt mot krigets lagar, då de agerar som jihadister och terrorister.

Regeringen och Moderaterna har fallit till föga för den islamistiska propaganda som sveper över västvärlden – en propaganda som i Sverige understöds och förstärks av både mainstreammedia och den politiska vänstern.

Att vissa moderata riksdagsledamöter tafatt försöker rättfärdiga regeringens orättfärdiga kritik mot Israel genom antisemitiska konspirationsteorier eller vaga anklagelser är föga klädsamt. Ibland är det bättre att tiga – tala är silver, tiga är guld.

Regeringen, och Moderaterna i synnerhet, har svikit alla väljare som fortfarande besitter en fungerande moralisk kompass. Historien kommer att döma den moderata partiledningen – och dess partiledare i synnerhet – mycket hårt.

Avveckla public service

 

SVT och även TV4 har, genom sin dominerande ställning och ideologiskt vänsterlutande nyhetsförmedling, försatt en stor del av den svenska befolkningen i ett medvetslöst tillstånd. Detta gynnar den politiska adel som lever i symbios med SVT och TV4 och därigenom undgår att få sin politik granskad och rapporterad på ett konsekvensneutralt sätt.

För att råda bot på denna medvetslöshet finns bara en väg att gå: avveckla public service i dess nuvarande form och avskaffa alla former av mediestöd. Dessa åtgärder syftar till att återge medielandskapet dess oberoende samt främja en befolkning som är mer upplyst, källkritisk och självständig i sitt tänkande.