Skyhöga elkostnader

När många hushåll och företag nu drabbas av skyhöga elkostnader är det viktigt att klargöra att den gröna omställningen är grundorsaken till de skenande energikostnaderna.

Den gröna omställningen kommer att visa sig vara en av historiens största politiska, myndighetsmässiga, företagsmässiga, ekonomiska, mediala och miljömässiga skandaler och bedrägerier. Den har redan kostat – och kommer att kosta – medborgare och företag tusentals miljarder samt har sänkt – och kommer att sänka – vår levnadsstandard.

Det är politiska beslut i Sverige, Europa och EU som har orsakat de skenande och orimliga energikostnaderna. För Sveriges del är det den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen, med stöd av Vänsterpartiet och Centerpartiet, som under mandatperioden 2014 till 2022 orsakat de största skadorna på den svenska energiförsörjningen och bidragit till dagens skenande energikostnader.

De borgerliga partierna är inte helt utan skuld, då de också har stött och drivit den gröna omställningen. De förefaller nu ha vaknat till sans och försöker föra en mer balanserad och verklighetsförankrad energipolitik.

Det är hög tid att utkräva politiskt ansvar och att sluta rösta på vänsterblockets partier.

Höga och volatila elpriser är ingen olycka – de är ett politiskt konstruerat resultat

De höga och allt mer volatila elpriserna i Sverige och Europa beskrivs ofta som ett resultat av ”externa chocker”, krig, väder eller marknadsfel. Det är en bekväm men missvisande förklaring. Den grundläggande orsaken är i stället politisk: den så kallade gröna omställningen, där planerbar, centraliserad elproduktion systematiskt har ersatts med utspridd, väderberoende produktion.
Detta är inte en ideologisk åsikt, utan en teknisk och ekonomisk realitet. 

Elsystemet kräver stabilitet – inte symbolpolitik.
Ett fungerande elsystem bygger på balans i varje sekund. Produktion och konsumtion måste vara exakt lika stora, annars riskerar nätet att kollapsa. Historiskt har denna balans säkerställts genom planerbar kraft: vattenkraft, kärnkraft och i viss mån fossil kraft. Dessa kraftslag levererar el när den behövs – oberoende av väder och årstid.
Den gröna omställningen har brutit detta fundament. I stället har politiken prioriterat vind- och solkraft, vars produktion styrs av väder, inte av efterfrågan. Resultatet är ett strukturellt instabilt system där el ibland produceras i överskott till negativa priser, för att i nästa stund vara en bristvara med extremt höga spotpriser. Detta är inte marknadsekonomi. Det är ett systemfel.

Volatiliteten är inbyggd – inte tillfällig.
När planerbar produktion avvecklas ökar beroendet av:
•    reservkraft,
•    fossil reglerkraft i andra länder,
•    subventionerade stödtjänster,
•    och dyr balansering i realtid.
Alla dessa kostnader hamnar i slutändan hos elkonsumenten – direkt via elpriset eller indirekt via skatter och nätavgifter.
Att då påstå att vind och sol är ”billiga” kraftslag är intellektuellt ohederligt. Själva kilowattimmen kan vara billig när vinden blåser, men systemkostnaden exploderar när den inte gör det. Det är just denna systemkostnad som driver volatiliteten.

Centraliserad produktion ersattes – utan fungerande ersättning.
Avvecklingen av planerbar elproduktion skedde utan att fungerande alternativ fanns på plats. Storskalig energilagring, stabil baskraft eller robust överföringskapacitet var inte färdigutvecklade. Trots detta drevs omställningen igenom med politisk brådska, ofta mot varningar från ingenjörer, systemoperatörer och industrin.
Konsekvensen är ett elsystem som blivit:
•    mer sårbart,
•    dyrare att driva,
•    svårare att planera,
•    och direkt skadligt för industriell konkurrenskraft.

Höga elpriser är en konsekvens – inte ett misslyckande.
Det är viktigt att vara tydlig: de höga och volatila elpriserna är inte ett olycksfall i arbetet. De är en logisk följd av medvetna politiska beslut. När man prioriterar symbolisk klimatpolitik framför teknisk systemstabilitet får man exakt det resultat vi nu ser.
Industrin tvekar att investera. Hushåll tappar förtroendet. Elen – samhällets mest grundläggande insatsvara – har förvandlats till ett spekulationsobjekt.

Vägen framåt kräver intellektuell hederlighet.
En fungerande energipolitik måste bygga på fysik, inte aktivism. På ingenjörskonst, inte slagord. Det innebär:
•    återupprättad respekt för planerbar elproduktion,
•    teknikneutralitet i stället för politisk detaljstyrning,
•    och ett elsystem dimensionerat för verklig efterfrågan – inte ideologiska målår. 

Utan detta kommer elpriserna att förbli höga, volatila och samhällsskadliga.
Det är dags att säga som det är: den gröna omställningen, sådan den har genomförts, är den centrala orsaken till dagens elkris. Och så länge detta faktum förnekas, kommer problemen att bestå.

Sabotaget av den svenska elförsörjningen

Från att ha haft en av världens bästa och mest stabila elproduktioner och elnät, med låga och förutsägbara elpriser, uppbyggt av skickliga ingenjörer under 1950- ,1960- och 1970-talen, har politiker – pådrivna av totalitära klimataktivister, bedrägliga lobbyister och mainstreammedia – ödelagt det svenska elsystemet. Att genom omfattande subventioner införa vind- och solkraft samtidigt som man avvecklar planerbar produktion i form av kärnkraftverk och värmekraftverk är en fullständigt ansvarslös och destruktiv politik. De ansvariga politikerna har agerat på ett sätt som kan beskrivas som samhällsomstörtande.

Det borde aldrig ha byggts ett enda vindkraftverk i Sverige. Det som borde ha gjorts är att fullfölja de redan påbörjade planerna för en utbyggnad av kärnkraften, bibehålla värmekraftverken samt underhålla och vidareutveckla de befintliga systemen. Då hade vi haft minst ett nytt fungerande kärnkraftverk i drift idag. Sverige hade fortfarande haft ett stabilt elsystem med låga och förutsägbara elpriser. De totala merkostnaderna för elkunder, skattebetalare och företag under de senaste femton åren uppgår till tusentals miljarder kronor, till följd av ansvarslösa och inkompetenta politiker samt destruktiva energipolitiska beslut.

Alla riksdagspartier bär ett ansvar för att på ett eller annat sätt ha medverkat till att sabotera det svenska elsystemet. De politiska partier som bär det största ansvaret för att ha ödelagt det svenska elsystemet är Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Dessa partier har förbrukat sitt förtroende och bör förpassas till historiens avfallstipp – utan möjlighet till återvinning.

Det som nu också står för dörren är en exponentiell teknikutveckling som sannolikt innebär att vi kommer att se helt nya lösningar för elförsörjningen inom en snar framtid. Det som krävs är att politiker, aktivister och lobbyister håller sig borta och låter marknadskrafter och innovation verka.

Dagens elpriser

 Som boende i elprisområde 1 uppskattar jag naturligtvis de låga elpriserna. Dock utgör skatt och nätavgifter idag cirka 85 % av elkostnaden, vilket innebär att det låga elmarknadspriset inte fullt ut speglar verkligheten.

Principiellt anser jag att de stora skillnaderna i marknadspriser mellan elprisområdena är stötande. Man ska dock veta och komma ihåg att detta är resultatet av politikernas vårdslösa och oansvariga beslut, men även av bristen på konstruktiva beslut, som har saboterat världens bästa elproduktion och eldistribution – tidigare kännetecknad av låga och stabila elpriser.

En del av grunden till prisskillnaderna och höga elpriser är följande:

1.       EU-politikernas krav på Sverige att införa elprisområden 2011.

2.       Avvecklingen av fungerande kärnkraft.

3.       Avvecklingen av fungerande värmekraft.

4.       Subventionering och positiv särbehandling av icke planerbar elproduktion i form av vind- och solkraft.

5.       Elcertifikatsystemet och subventioner som gynnat vindkraften.

6.       Fördröjd nationell nätutbyggnad.

7.       Övertolkning och överimplementering av EU:s förordningar och direktiv.

8.      Den gröna omställningen, som har utvecklats till ett av vår tids största politiska bedrägerier – en klimatpolitik dömd att misslyckas politiskt, ekonomiskt och tekniskt. De mål som formulerats är inte bara orealistiska, utan direkt destruktiva. Man lovar en fossilfri framtid utan att teknik, infrastruktur eller ekonomiska förutsättningar finns på plats. Den gröna omställningen har skapat en närmast hysterisk tro på att framtiden kräver enorm elproduktion, vilket har raserat allt sunt tänkande. Den har även saboterat elproduktionen i övriga Europa, vilket i sin tur drabbar Sverige.

9.       Miljöpartiet, som agerat samhällsomstörtande.

En del av det som nu krävs för att utjämna prisskillnaderna och uppnå ett stabilt, lågt elpris på sikt är följande:

1.       Påbörja utbyggnaden av kärnkraft omgående, utan dröjsmål.

2.       Ta bort straffskatten på och återstarta all nedstängd elproducerande värmekraft.

3.       Bygg naturgasdrivna kraftverk för att klara den akuta elförsörjningen i södra Sverige.

4.       Bygg ut den nationella nätkapaciteten.

5.       Minska vind- och solkraftsproduktionen.

6.       Sänk energiskatterna.

7.       Avskaffa elprisområdena.

8.       Klassa Miljöpartiet som samhällsomstörtande.

9.       Stoppa och avveckla den gröna omställningen.

10.   Stoppa och avveckla alla energislukande så kallade gröna industriprojekt.

11.   Sluta rösta på partier som saboterat Sveriges elförsörjning.

12.   Avskeda alla gröna aktivister från våra myndigheter.

13.   Rösta på partier som vill genomföra ovanstående åtgärder.

Svårare än så är det inte – men att tro att den politiska adeln ska förstå detta är väl att hoppas på för mycket.