Israels och USA:s försvarskrig mot Iran

”Det är skönare att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.”
Oavsett det kortsiktiga resultatet av Israels och USA:s försvarskrig mot Iran har det kraftigt reducerat den nuvarande iranska regimens möjligheter att terrorisera omvärlden och förhoppningsvis bidragit till en möjlig folklig förändring på längre sikt. Därtill har de även till en del reduceras Rysslands och Kinas förmågor.

Israel och USA förtjänar stöd och respekt i sin kamp för demokrati och mot diktatur. Till skillnad från Europas ledare, som förefaller vara en samling byxrädda och handlingsförlamade aktörer som kryper och bugar för islam och diktaturer.
Att socialister bejakar islam är ingen tillfällighet; de har sedan länge krokat arm med islam, då de förenas i synen på att medborgarna är redskap för att uppnå högre mål, samt i sitt gemensamma motstånd mot öppna demokratiska samhällen – utan att inse att de utnyttjas av dess företrädare för att uppnå målet att islamisera världen.

Sanningens ögonblick

 För den som vill se verkligheten som den är finns det alla möjligheter, om man bemödar sig att ta ett steg tillbaka och försöker särskåda den information och de narrativ som för närvarande sprids, där det även förekommer ren desinformation, propaganda och påverkansinformation. Det kan vara obekvämt att ifrågasätta rådande narrativ, där starka värdeord ofta används för att försvara dem och för att kväva ifrågasättande och debatt.

Ytterst vilar ett demokratiskt samhälle på människors förmåga att navigera med en demokratisk kompass i den flora av information och händelser som flödar.

En del demokratiska länder har inrättat statliga institutioner, så kallad public service, i ambitionen att sprida korrekt och väl underbyggd information. Tyvärr är det få länder som har lyckats; de pendlar ofta mellan diktaturens rena propaganda och en mer eller mindre misslyckad ambition. Svensk public service är inget undantag vad gäller misslyckade ambitioner, särskilt när man bryter mot gällande sändningstillstånd och regler, och där granskningen och kontrollen från statens sida är undermålig och illa skött.

För demokratins bästa vore det lämpligt att avveckla public service, då det ofta sprider vinklad och ibland direkt felaktig information samtidigt också avskaffa alla former av statligt mediestöd. Demokratins grundpelare är en oinskränkt yttrandefrihet, och i den miljön passar inte en statlig institution som public service in. Ett införande av grundlagsfäst negativ yttrandefrihet vore önskvärt för att motverka de tendenser till censur och kontroll som nu finns, både från EU och svenska politiker.

Den gröna omställningen – ett politiskt experiment på väg att misslyckas

 Den gröna omställningen framställs som nödvändig, oundviklig och i praktiken oomtvistad. Ambitionen – att minska utsläpp och säkra hållbarhet – är i sig rimlig. Men det som nu genomförs är något annat: ett storskaligt politiskt experiment utan tillräcklig förankring i teknisk och ekonomisk verklighet.

I sin nuvarande form riskerar den gröna omställningen att bli ett historiskt misslyckande – inte trots sina ambitioner, utan på grund av hur den drivs.

 

En bekväm förenkling ersätter verklig analys

Klimatsystemet är komplext, mångfacetterat och delvis oförutsägbart. Trots det har politiken reducerats till en ensidig fixering vid koldioxid.

Detta är inte en vetenskaplig nödvändighet – det är en politiskt användbar förenkling.

Osäkerheterna är väl kända: klimatkänslighet, återkopplingsmekanismer och naturlig variabilitet. Ändå behandlas de som randfenomen. Politiken drivs fram som om kunskapsläget vore entydigt och riskfritt.

Det är inte försiktighet. Det är intellektuell bekvämlighet.

 

Ekonomin offras – och notan växer

Den gröna omställningens konsekvenser är redan synliga:

• Fungerande energisystem avvecklas i förtid
• Subventioner styr kapital bort från produktiva investeringar
• Energipriser stiger och blir mer instabila
• Industrins konkurrenskraft försvagas

Detta är inte tillfälliga störningar. Det är direkta resultat av politiska beslut.

När energi blir dyrare påverkas hela ekonomin. Det handlar inte om marginella justeringar, utan om en systematisk omfördelning – från värdeskapande verksamhet till politiskt utvalda projekt med osäker avkastning.

 

Tekniska realiteter ersätts av önsketänkande

Vind och sol framställs som lösningen. I verkligheten är de väderberoende och kräver omfattande stödsystem:

• reservkapacitet som ofta bygger på fossila bränslen
• energilagring i en skala som ännu inte är ekonomiskt hållbar
• massiva investeringar i elnät

Dessa kostnader tonas ned eller ignoreras.

Samtidigt ökar beroendet av kritiska råvaror – ofta kontrollerade av auktoritära stater. Ett energiberoende ersätts av ett annat, utan att sårbarheten minskar.

Detta är inte robust omställning. Det är systemrisk.

 

Ett system drivet av fel incitament

Den gröna omställningen drivs inte primärt av rationella avvägningar. Den drivs av incitament som snedvrider besluten:

• politiska mål där symbolvärde väger tyngre än faktisk effekt
• myndigheter som växer med uppdragets omfattning
• företag som optimerar mot subventioner istället för marknad
• medier som förenklar och förstärker

I detta system blir det rationellt att överdriva nyttor och underskatta kostnader.

Det är inte ett misstag. Det är en logisk konsekvens.

 

Bakslaget är inte en risk – det är en sannolikhet

Om kursen ligger fast är utfallet i stora drag förutsägbart:

• klimatmål kommer att justeras när verkligheten hinner ikapp
• stigande kostnader kommer att utlösa politisk motreaktion
• industri och kapital flyttar dit energin är billig och stabil
• mer realistiska energilösningar tvingas tillbaka

Detta är inte spekulation. Det är historisk erfarenhet.

 

Slutsats: återgång till verkligheten

Omställning behövs. Men det som nu sker är inte hållbar politik – det är en politiserad omfördelning med hög risk och otillräcklig analys.

Det som krävs är en kursändring:

• från symbolpolitik till systemförståelse
• från subventioner till marknad
• från teknikval till teknologineutralitet
• från förenkling till intellektuell hederlighet

Den avgörande frågan är inte om vi ska ställa om – utan om vi gör det på ett sätt som faktiskt fungerar.

Att ignorera ekonomi, teknik och systemeffekter är inte modigt. Det är ansvarslöst.

Och konsekvenserna kommer inte att vara teoretiska. De kommer att vara högst konkreta – i form av förlorat välstånd, försvagad konkurrenskraft och minskat förtroende för politiska institutioner.

Det är ett pris som i slutändan kommer att betalas fullt ut.