Det tröttsamma med Socialdemokraterna är att de aldrig presenterar verkliga lösningar eller beskriver hur de vill utforma Sverige. De följer socialismens progressiva logik – att riva ned det som fungerar, utan att presentera några alternativa lösningar. Deras politik går ut på att kritisera och skambelägga alla som inte röstar på dem eller tycker som de gör, i stället för att tydligt redogöra för vad de själva vill genomföra om de får makten. Det får en osökt att tänka på citatet som tillskrivs Vilhelm Moberg: ”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den.”
Ett för Sverige särskilt belastande förhållande är den långvariga dominansen av ett de facto-enpartisystem, där Socialdemokraterna under större delen av 1900-talet utövade ett nästintill obrutet inflytande över politik, förvaltning och medier. Sverige kan därmed med fog beskrivas som ett socialdemokratiskt, kollektivistiskt och statsindividualistiskt samhälle, med en konsensuskultur som är direkt skadlig för den demokratiska processen. Det är i den myllan och den kontexten som förklarar varför partiet fortfarande har omkring 30 procent stöd och fortsätter att agera utan att förstå att verkligheten har förändrats – och springer ifrån dem. RIP.