Sanningens ögonblick

 För den som vill se verkligheten som den är finns det alla möjligheter, om man bemödar sig att ta ett steg tillbaka och försöker särskåda den information och de narrativ som för närvarande sprids, där det även förekommer ren desinformation, propaganda och påverkansinformation. Det kan vara obekvämt att ifrågasätta rådande narrativ, där starka värdeord ofta används för att försvara dem och för att kväva ifrågasättande och debatt.

Ytterst vilar ett demokratiskt samhälle på människors förmåga att navigera med en demokratisk kompass i den flora av information och händelser som flödar.

En del demokratiska länder har inrättat statliga institutioner, så kallad public service, i ambitionen att sprida korrekt och väl underbyggd information. Tyvärr är det få länder som har lyckats; de pendlar ofta mellan diktaturens rena propaganda och en mer eller mindre misslyckad ambition. Svensk public service är inget undantag vad gäller misslyckade ambitioner, särskilt när man bryter mot gällande sändningstillstånd och regler, och där granskningen och kontrollen från statens sida är undermålig och illa skött.

För demokratins bästa vore det lämpligt att avveckla public service, då det ofta sprider vinklad och ibland direkt felaktig information samtidigt också avskaffa alla former av statligt mediestöd. Demokratins grundpelare är en oinskränkt yttrandefrihet, och i den miljön passar inte en statlig institution som public service in. Ett införande av grundlagsfäst negativ yttrandefrihet vore önskvärt för att motverka de tendenser till censur och kontroll som nu finns, både från EU och svenska politiker.

Den gröna omställningen – ett politiskt experiment på väg att misslyckas

 Den gröna omställningen framställs som nödvändig, oundviklig och i praktiken oomtvistad. Ambitionen – att minska utsläpp och säkra hållbarhet – är i sig rimlig. Men det som nu genomförs är något annat: ett storskaligt politiskt experiment utan tillräcklig förankring i teknisk och ekonomisk verklighet.

I sin nuvarande form riskerar den gröna omställningen att bli ett historiskt misslyckande – inte trots sina ambitioner, utan på grund av hur den drivs.

 

En bekväm förenkling ersätter verklig analys

Klimatsystemet är komplext, mångfacetterat och delvis oförutsägbart. Trots det har politiken reducerats till en ensidig fixering vid koldioxid.

Detta är inte en vetenskaplig nödvändighet – det är en politiskt användbar förenkling.

Osäkerheterna är väl kända: klimatkänslighet, återkopplingsmekanismer och naturlig variabilitet. Ändå behandlas de som randfenomen. Politiken drivs fram som om kunskapsläget vore entydigt och riskfritt.

Det är inte försiktighet. Det är intellektuell bekvämlighet.

 

Ekonomin offras – och notan växer

Den gröna omställningens konsekvenser är redan synliga:

• Fungerande energisystem avvecklas i förtid
• Subventioner styr kapital bort från produktiva investeringar
• Energipriser stiger och blir mer instabila
• Industrins konkurrenskraft försvagas

Detta är inte tillfälliga störningar. Det är direkta resultat av politiska beslut.

När energi blir dyrare påverkas hela ekonomin. Det handlar inte om marginella justeringar, utan om en systematisk omfördelning – från värdeskapande verksamhet till politiskt utvalda projekt med osäker avkastning.

 

Tekniska realiteter ersätts av önsketänkande

Vind och sol framställs som lösningen. I verkligheten är de väderberoende och kräver omfattande stödsystem:

• reservkapacitet som ofta bygger på fossila bränslen
• energilagring i en skala som ännu inte är ekonomiskt hållbar
• massiva investeringar i elnät

Dessa kostnader tonas ned eller ignoreras.

Samtidigt ökar beroendet av kritiska råvaror – ofta kontrollerade av auktoritära stater. Ett energiberoende ersätts av ett annat, utan att sårbarheten minskar.

Detta är inte robust omställning. Det är systemrisk.

 

Ett system drivet av fel incitament

Den gröna omställningen drivs inte primärt av rationella avvägningar. Den drivs av incitament som snedvrider besluten:

• politiska mål där symbolvärde väger tyngre än faktisk effekt
• myndigheter som växer med uppdragets omfattning
• företag som optimerar mot subventioner istället för marknad
• medier som förenklar och förstärker

I detta system blir det rationellt att överdriva nyttor och underskatta kostnader.

Det är inte ett misstag. Det är en logisk konsekvens.

 

Bakslaget är inte en risk – det är en sannolikhet

Om kursen ligger fast är utfallet i stora drag förutsägbart:

• klimatmål kommer att justeras när verkligheten hinner ikapp
• stigande kostnader kommer att utlösa politisk motreaktion
• industri och kapital flyttar dit energin är billig och stabil
• mer realistiska energilösningar tvingas tillbaka

Detta är inte spekulation. Det är historisk erfarenhet.

 

Slutsats: återgång till verkligheten

Omställning behövs. Men det som nu sker är inte hållbar politik – det är en politiserad omfördelning med hög risk och otillräcklig analys.

Det som krävs är en kursändring:

• från symbolpolitik till systemförståelse
• från subventioner till marknad
• från teknikval till teknologineutralitet
• från förenkling till intellektuell hederlighet

Den avgörande frågan är inte om vi ska ställa om – utan om vi gör det på ett sätt som faktiskt fungerar.

Att ignorera ekonomi, teknik och systemeffekter är inte modigt. Det är ansvarslöst.

Och konsekvenserna kommer inte att vara teoretiska. De kommer att vara högst konkreta – i form av förlorat välstånd, försvagad konkurrenskraft och minskat förtroende för politiska institutioner.

Det är ett pris som i slutändan kommer att betalas fullt ut.

Utvärdering av förd politik

Om man försöker utvärdera samhällsutvecklingen under de senaste tolv åren med en viss grad av ärlighet, snarare än utifrån mainstreammedias och vänsterpolitikers förljugna verklighetsbild, framträder en annan bild. Då blir det tydligt att utvecklingen under de senaste tre åren, med den borgerliga regeringen, på många områden har varit positiv för en stor del av Sveriges medborgare.

Detta kan jämföras med de föregående åtta åren av vänsterstyre, då många samhällsproblem både uppstod och förvärrades inom bland annat kriminalitet, migration, bedrägerier, energiförsörjning, ekonomi, bistånd, politisk korruption, myndighetsaktivism, sjukvård, äldreomsorg och utbildning.

Lägg därtill att en ny socialdemokratiskt ledd regering skulle innebära hela vänsterns antisemitism, terrorromantik, ett återinförande av bidragsekonomin och ett vurmande för kriminella, liksom en fortsatt islamisering samt en verklighetsfrånvänd industri- och energipolitik.

Den nuvarande borgerliga regeringen förtjänar ytterligare fyra års förtroende, då den har visat att det går att vända negativa utvecklingar och framstår som bäst lämpad att styra landet till fördel för Sveriges samhällsutveckling och dess medborgare.

EU:s gröna omställning

 EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har surrat sig vid den gröna omställningens mast och fortsätter att driva denna gröna, dödsdömda politik med det ena vansinniga förslaget efter det andra i den heliga gröna omställningens namn.

Den gröna omställningen är ett projekt som drivs av ideologiska föreställningar och aktivism snarare än av en vetenskapligt förankrad verklighet. Bakom fasaden döljer sig en kraftfull vänsterideologisk agenda, där socialism och planekonomi i ny förpackning kläs i gröna termer. EU lär inte överge den gröna omställningens destruktiva politik så länge Ursula von der Leyen sitter kvar som EU-kommissionens ordförande.

EU har utvecklats till ett planekonomiskt och byråkratiskt monster som hämmar innovation och utveckling, samtidigt som man inskränker EU-medborgarnas frihet genom övervakning och angrepp på yttrandefriheten. Varje civilisation som inskränker människors frihet kommer förr eller senare att gå under. Det är den vägen som EU nu vandrar.

AI i mänsklighetens tjänst

Att artificiell intelligens kommer att förändra våra samhällen i grunden råder det knappast något rimligt tvivel om. Trots detta finns det egennyttiga maktstrukturer som kommer att försöka bromsa utvecklingen för att skydda sina egna positioner, sin makt och sina privilegier.

AI har potential att förbättra världen och höja det globala välståndet till nivåer som vi i dag knappt kan föreställa oss. Detta är ingen utopi. Det är en utveckling som kommer att ske oavsett vad det självgoda och självupptagna etablissemanget säger eller gör.

Om AI hanteras klokt av intelligenta och framsynta beslutsfattare – människor utan egna särintressen i regeringar, organisationer och företag – kan tekniken bli ett av de största framstegen i mänsklighetens historia. Effekten kan mycket väl överträffa industrialiseringens betydelse mångfalt.

Det enda som i praktiken kan bromsa AI-utvecklingen, men inte stoppa den, är inkompetens, kortsiktighet och överdriven kontroll från politiska och institutionella maktcentra.

EU riskerar i detta sammanhang att bli en särskilt tung bromskloss. En stark regleringskultur kan leda till att Europas länder halkar efter andra delar av världen i utvecklingen och tillämpningen av AI. Konsekvensen kan bli att Europa missar möjligheter att öka produktiviteten, innovationen och därmed medborgarnas välstånd.

AI kommer att utvecklas vidare – frågan är inte om, utan var och hur snabbt.

Stegra är dödsdömt

Stegras gröna planekonomiska stålprojekt i nuvarande skepnad har varit dödsdömt från dag ett. Projektet bygger på att etablissemanget och korrupta politiker öser våra skattepengar över projektet, pengar som sedan hamnar i bidragskapitalisters, bidragsföretags och avdankade politikers fickor. Ju snabbare Stegra går i konkurs desto bättre för alla som på ett eller annat sätt drabbas. Ju längre detta bedrägeri får fortgå, desto smärtsammare och dyrare blir det att städa upp. 

 ”Riv av plåstret på en gång.” 

AI utvecklingen jämfört industrialiseringen

AI-utvecklingen kommer att förändra världen och samhällen i grunden. Den är tio gånger mer omvälvande än den senast kända stora förändringen – industrialiseringen.

Det stora hotet mot AI:s enorma potential att lyfta välståndet i världen är att vi har dekadenta, inkompetenta, självupptagna och maktfullkomliga politiker som styr i många länder. Risken är att de för det första inte förstår vidden av den förändring som AI kommer att innebära. De klarar inte av att förbereda samhällena inför de förändringar som AI medför och kommer sannolikt att göra allt för att motverka utvecklingen. Detta gäller i allra högsta grad EU-politikerna, som tycks tro att reglering är framtiden.

Det ligger mycket i devisen: Kina kopierar, EU reglerar och USA utvecklar. Att det är demokratiska, fria och innovativa länder som kommer att dra störst nytta av AI-utvecklingen råder det inget tvivel om.