Demokratins förfall

Vi bevittnar nu ett svenskt demokratiskt system i fritt fall. För att förstå vår samtid krävs att man tar ett steg tillbaka och betraktar helheten – orsakssamband och utvecklingslinjer – som har lett fram till dagens demokratiska förfall.

Mycket av det som sker i samhället i dag har sina rötter i 68-rörelsen, den amerikanska flower power-rörelsen, den intersektionella ideologin, identitetspolitiken, Muslimska brödraskapets infiltration i samhällsstrukturer samt den dramatiska och katastrofala demografiska utvecklingen. Alla dessa företeelser har utnyttjats av olika särintressen och politiska aktörer i syfte att stärka sin egen makt och påverka samhällsutvecklingen i önskad riktning.

Ett för Sverige särskilt belastande förhållande är den långvariga dominansen av ett de facto enpartisystem – där Socialdemokraterna under större delen av 1900-talet utövade ett närmast obrutet inflytande över politik, förvaltning och medier. Sverige kan med fog beskrivas som ett kollektivistiskt och statsindividualistiskt samhälle med en konsensuskultur som är direkt skadlig för den demokratiska processen. Denna struktur har möjliggjort för särintressen att frodas och långsamt undergräva demokratins fundament.

Problemet är inte förekomsten av olika åsiktsströmningar i samhället – tvärtom är de ett tecken på pluralism – utan att det har byggts upp hinder som försvårar en öppen, respektfull och saklig debatt om dessa fenomen. För att Sverige åter ska kunna utvecklas i demokratisk riktning måste vi först bryta den totalitära socialistiska förbannelse som har präglat vår politiska kultur.

Ett första steg är att avveckla public service i dess nuvarande form samt att avskaffa alla former av mediestöd. Dessa åtgärder syftar till att återge medielandskapet dess oberoende och att främja en befolkning som är mer upplyst, källkritisk och självständig i sitt tänkande.

Vidare krävs en reformering av det svenska valsystemet. Om vi behåller ett representativt parlamentariskt system bör det kompletteras med ett tydligt personvalssystem och fler folkomröstningar i avgörande frågor. Val till riksdag, kommun och region bör hållas vid olika tidpunkter för att minska partiapparaters samordnade maktutövning. Fyraprocentsspärren till riksdagen bör avskaffas för att möjliggöra bredare representation. Kommunalråd bör utses genom direkta val, inte genom interna partibeslut.

När ett verkligt demokratiskt och representativt valsystem är på plats måste vi genomföra en omfattande reform av det svenska myndighetsväsendet. Återupprättandet av rättsstaten, ett starkt rättssamhälle och ett fungerande försvar måste vara prioriterade uppgifter. Det finns starka skäl att ifrågasätta behovet av ett stort antal myndigheter och deras politisering; en genomgripande översyn och nedläggning av överflödiga instanser är därför både möjlig och nödvändig.

Utbildningsväsendet och akademin behöver saneras från ideologisering och återföras till en grund av vetenskaplig integritet, intellektuell hederlighet och kunskapsfokus.

Inom vård och omsorg måste värdigheten återupprättas, med fokus på patientens behov och personalens professionella kompetens. Ett nytt finansieringssystem, baserat på försäkringsmodeller snarare än politiskt fördelade anslag, bör införas för att öka effektivitet, valfrihet och ansvarstagande.

Detta är bara några av de nödvändiga reformer som krävs för att återupprätta demokratin och återföra Sverige till en fungerande rättsstat med respekt för individens frihet, ansvar och självbestämmande.

.

Moderaternas moraliska förfall.

 Att partiledningen i Moderaterna är en samling syltryggar har sedan länge varit ett känt faktum. Att man nu placerar den borgerliga regeringen på fel sida av historien genom sitt antisemitiska ställningstagande i kriget mellan Israel och Hamas är ett uttryck för ett fullständigt moraliskt förfall. Hamas åtnjuter fullt stöd från den arab-palestinska befolkningen i Gaza. Det pågår ett krig – inget folkmord – i Gaza. Hamas, som inledde kriget, bär det fulla ansvaret för den rådande situationen.

Moderaterna har fallit till föga för den islamistiska propaganda som sveper över västvärlden – en propaganda som i Sverige understöds och förstärks av både mainstreammedia och den politiska vänstern.

Genom sitt moraliska haveri har Moderaterna nu öppnat dörren för en MP regering efter valet 2026. Moderaterna har svikit alla väljare som fortfarande besitter en fungerande moralisk kompass. Historien kommer att döma den moderata partiledningen – och dess partiledare i synnerhet – mycket hårt.

TVÅNGSVÄNSTERN - De "tar tillbaka kontrollen" - från DIG.

En avslöjande och saklig folkbildningsinsats av Henrik Jönsson om Socialdemokraternas populistiska och totalitära maktfullkomlighet – i sina planer på att fullständigt rasera Sverige genom politiskt tvång, allt i en socialistisk och auktoritär anda. Sverige är idag ett socialistiskt och kollektivistiskt land präglat av statsindividualism och en konsensuskultur som är förödande för demokratin.

Det krävs nya politiska krafter för att bryta den socialistiska förbannelsen som vilar över Sverige.
Vad väljer du som medborgare i valet 2026 – socialismens tvång eller liberal valfrihet?
De nuvarande riksdagspartierna är antingen uttalat socialistiska eller genomsyrade av socialistiskt tankegods.

Om du vill se ett Sverige präglat av verkligt borgerligt självbestämmande och individuell valfrihet, rekommenderar jag att du röstar på MED – Medborgerlig Samling – det enda genuint borgerliga partiet.

VÄNSTERNS JUDEHAT

En hedervärd och saklig folkbildningsinsats av Henrik Jönsson om antisemitism och judehat, vilka är en konsekvens av den islamisering som pågår – och har pågått i årtionden – i Sverige.
Svenska gator och torg översvämmas nu av öppen antisemitism – orkestrerad och driven av islamistiskt och vänsterradikalt judehat, samt av ett förakt mot västvärldens liberala demokrati och levnadssätt.
Antisemitismen och judehatet stöds och underblåses av mainstreammedia, i synnerhet av SVT och TV4, samt direkt av vänsterpolitiker och indirekt av passiva myndigheter och politiker i allmänhet.
Det krävs en folklig resning från de medborgare som fortfarande besitter en moralisk kompass värdig en liberal demokrati, för att rädda Sverige från antisemitism och judehat – samt för att stoppa islamiseringen.

Stoppa den socialistiska gröna omställningen – innan det är för sent.

Den så kallade "gröna omställningen" har utvecklats till ett av vår tids största politiska bedrägerier – ett projekt drivet av ideologiska föreställningar snarare än vetenskapligt förankrad verklighet. Bakom fasaden av klimatansvar döljer sig en kraftfull vänsterideologisk agenda, där socialism i ny förpackning kläs i gröna termer.

Klimatet har aldrig varit statiskt. Det påverkas av en komplex väv av faktorer – både kända och okända – där koldioxid bara är en av många. Att IPCC, politiker, medier och klimataktivister valt att ensidigt fokusera på just koldioxiden är inte bara ovetenskapligt, det är intellektuellt ohederligt. Den förenklade narrativet skapar politisk konsensus, men raserar samtidigt möjligheten till en nyanserad, faktabaserad debatt.

Ja, mänskliga aktiviteter påverkar klimatet – det är odiskutabelt. Men att denna påverkan skulle vara den dominerande drivkraften bakom alla klimatförändringar är en hypotes, inte en etablerad sanning. Ändå används denna hypotes som grund för radikala beslut med enorma konsekvenser för samhälle, ekonomi och teknologi.

Det verkligt oroande är att dagens klimatpolitik är dömd att misslyckas – politiskt, ekonomiskt och tekniskt. De mål som formulerats är inte bara orealistiska – de är direkt destruktiva. Man lovar en fossilfri framtid utan att tekniken, infrastrukturen eller de ekonomiska förutsättningarna finns på plats. Det är planekonomi i ny tappning – styrd uppifrån, ogrundad i verkligheten.

Vad som krävs nu är ett totalt omtänk. Vi måste återta kontrollen från ideologiskt drivna aktivister och makthungriga byråkrater, och ersätta dagens politiserade klimatstrategi med en evidensbaserad och tekniskt genomförbar politik. Det kräver ledarskap, integritet och meritokrati – inte symbolpolitik och önsketänkande.

Det är dags att sätta stopp för den gröna omställningen i dess nuvarande form – inte för att klimatet är oviktigt, utan för att ansvarstagande miljöpolitik kräver rationalitet, vetenskap och verklighetsförankring. Allt annat är att föra människor bakom ljuset.