Vi bevittnar nu ett svenskt demokratiskt system i fritt fall. För att förstå vår samtid krävs att man tar ett steg tillbaka och betraktar helheten – orsakssamband och utvecklingslinjer – som har lett fram till dagens demokratiska förfall.
Mycket av det som sker i samhället i dag har sina rötter i 68-rörelsen, den amerikanska flower power-rörelsen, den intersektionella ideologin, identitetspolitiken, Muslimska brödraskapets infiltration i samhällsstrukturer samt den dramatiska och katastrofala demografiska utvecklingen. Alla dessa företeelser har utnyttjats av olika särintressen och politiska aktörer i syfte att stärka sin egen makt och påverka samhällsutvecklingen i önskad riktning.
Ett för Sverige särskilt belastande förhållande är den långvariga dominansen av ett de facto enpartisystem – där Socialdemokraterna under större delen av 1900-talet utövade ett närmast obrutet inflytande över politik, förvaltning och medier. Sverige kan med fog beskrivas som ett kollektivistiskt och statsindividualistiskt samhälle med en konsensuskultur som är direkt skadlig för den demokratiska processen. Denna struktur har möjliggjort för särintressen att frodas och långsamt undergräva demokratins fundament.
Problemet är inte förekomsten av olika åsiktsströmningar i samhället – tvärtom är de ett tecken på pluralism – utan att det har byggts upp hinder som försvårar en öppen, respektfull och saklig debatt om dessa fenomen. För att Sverige åter ska kunna utvecklas i demokratisk riktning måste vi först bryta den totalitära socialistiska förbannelse som har präglat vår politiska kultur.
Ett första steg är att avveckla public service i dess nuvarande form samt att avskaffa alla former av mediestöd. Dessa åtgärder syftar till att återge medielandskapet dess oberoende och att främja en befolkning som är mer upplyst, källkritisk och självständig i sitt tänkande.
Vidare krävs en reformering av det svenska valsystemet. Om vi behåller ett representativt parlamentariskt system bör det kompletteras med ett tydligt personvalssystem och fler folkomröstningar i avgörande frågor. Val till riksdag, kommun och region bör hållas vid olika tidpunkter för att minska partiapparaters samordnade maktutövning. Fyraprocentsspärren till riksdagen bör avskaffas för att möjliggöra bredare representation. Kommunalråd bör utses genom direkta val, inte genom interna partibeslut.
När ett verkligt demokratiskt och representativt valsystem är på plats måste vi genomföra en omfattande reform av det svenska myndighetsväsendet. Återupprättandet av rättsstaten, ett starkt rättssamhälle och ett fungerande försvar måste vara prioriterade uppgifter. Det finns starka skäl att ifrågasätta behovet av ett stort antal myndigheter och deras politisering; en genomgripande översyn och nedläggning av överflödiga instanser är därför både möjlig och nödvändig.
Utbildningsväsendet och akademin behöver saneras från ideologisering och återföras till en grund av vetenskaplig integritet, intellektuell hederlighet och kunskapsfokus.
Inom vård och omsorg måste värdigheten återupprättas, med fokus på patientens behov och personalens professionella kompetens. Ett nytt finansieringssystem, baserat på försäkringsmodeller snarare än politiskt fördelade anslag, bör införas för att öka effektivitet, valfrihet och ansvarstagande.
Detta är bara några av de nödvändiga reformer som krävs för att återupprätta demokratin och återföra Sverige till en fungerande rättsstat med respekt för individens frihet, ansvar och självbestämmande.
.