Ett absurt förhållande är att det ställs lägre krav och sker sämre kontroll av företag som verkar inom välfärden och arbetar med människor än av företag som besiktigar våra bilar. Ett företag som besiktigar bilar måste godkännas och kontrolleras av ett ackrediterat, fristående organ. Uppfyller det inte kraven får det inte fortsätta att besiktiga bilar.
Det är alltså inte förekomsten av privata företag inom välfärden som är problemet – tvärtom är det en styrka och en förutsättning för att tjänsterna inom välfärden ska fungera och för att valfrihet ska kunna erbjudas.
Problemet är i stället att kraven och kontrollen av företag som verkar inom välfärden är i det närmaste obefintliga och dysfunktionella. Kraven och kontrollen av företag som vill verka inom välfärden måste skärpas och anpassas utifrån att det är människor som ska nyttja deras tjänster.
Men det förefaller inte finnas något politiskt parti eller någon myndighet som har insikten eller viljan att driva och genomföra en sådan förändring. I stället förs en ovärdig och inskränkt debatt om ”vinster i välfärden” – till nackdel för dem som ytterst berörs, nämligen de människor som är beroende av välfärdstjänsterna.
En fungerande fri marknad förutsätter tydliga regler, effektiv tillsyn av dess aktörer och kännbara påföljder vid överträdelser.