Skyhöga elkostnader

När många hushåll och företag nu drabbas av skyhöga elkostnader är det viktigt att klargöra att den gröna omställningen är grundorsaken till de skenande energikostnaderna.

Den gröna omställningen kommer att visa sig vara en av historiens största politiska, myndighetsmässiga, företagsmässiga, ekonomiska, mediala och miljömässiga skandaler och bedrägerier. Den har redan kostat – och kommer att kosta – medborgare och företag tusentals miljarder samt har sänkt – och kommer att sänka – vår levnadsstandard.

Det är politiska beslut i Sverige, Europa och EU som har orsakat de skenande och orimliga energikostnaderna. För Sveriges del är det den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen, med stöd av Vänsterpartiet och Centerpartiet, som under mandatperioden 2014 till 2022 orsakat de största skadorna på den svenska energiförsörjningen och bidragit till dagens skenande energikostnader.

De borgerliga partierna är inte helt utan skuld, då de också har stött och drivit den gröna omställningen. De förefaller nu ha vaknat till sans och försöker föra en mer balanserad och verklighetsförankrad energipolitik.

Det är hög tid att utkräva politiskt ansvar och att sluta rösta på vänsterblockets partier.

Avveckla den gröna omställningen

Den gröna omställningen kommer sannolikt att visa sig vara en av historiens största politiska, myndighetsmässiga, företagsmässiga, ekonomiska, mediala och miljömässiga skandaler. Den har redan kostat – och kommer att kosta – medborgare och företag tusentals miljarder och har sänkt samt kommer att sänka vår levnadsstandard.

Den gröna omställningen är ett projekt som drivs av ideologiska föreställningar och aktivism snarare än av vetenskapligt förankrad verklighet. Bakom fasaden av klimatansvar döljer sig en kraftfull vänsterideologisk agenda, där socialism i ny förpackning kläs i gröna termer. Klimatet har aldrig varit statiskt. Det påverkas av en komplex väv av faktorer – både kända och okända – där koldioxid bara är en av många. Att IPCC, politiker, medier och klimataktivister har valt att ensidigt fokusera på just koldioxid är inte bara ovetenskapligt utan även intellektuellt ohederligt. Det förenklade narrativet skapar politisk konsensus men raserar samtidigt möjligheten till en nyanserad och faktabaserad debatt.

Dagens klimatpolitik är dömd att misslyckas – politiskt, demokratiskt, ekonomiskt och tekniskt. De mål som har formulerats är inte bara orealistiska utan direkt destruktiva. Man lovar en fossilfri framtid utan att tekniken, infrastrukturen eller de ekonomiska förutsättningarna finns på plats. Politiken drivs fram genom att myndigheter åsidosätter grundläggande demokratiska och juridiska principer.

Det är dags att sätta stopp för den gröna omställningen i dess nuvarande form – inte för att klimatet är oviktigt, utan för att ansvarstagande miljöpolitik kräver rationalitet, vetenskap och verklighetsförankring. Allt annat är att föra människor bakom ljuset.

EU vätgas

EU:s omfattande satsning på vätgas är nästa gröna bubbla som kommer att spricka. Politikernas utpekande av grön vätgas som framtidens lösning visar hur verklighetsfrånvända, dekadenta, inkompetenta och arroganta de är. Det råder inget rimligt tvivel om att det saknas både tekniska och ekonomiska förutsättningar för storskalig produktion av grön vätgas. Trots detta fortsätter politikerna att ösa skattepengar över detta utsiktslösa projekt.

Sverige talar gärna om att bli “ledande inom AI”.

 Men AI höjer inte levnadsstandarden genom strategidokument. Den gör det genom:
• Kortare handläggningstider
• Mindre bidragsfusk
• Effektivare vård
• Starkare brottsbekämpning
• Högre produktivitet i företag

AI får inte fastna i byråkrati eller aktivistiska myndigheter som producerar riktlinjer i stället för resultat.

Följ EU:s regler – men överimplementera inte.
Standardisera data.
Skala det som fungerar.
Avveckla det som inte gör det.

Mindre snack. Mer verkstad.

AI är inte en symbolfråga.
Det är en välstånds- och trygghetsfråga.

EU ett hot mot vår framtid

EU, i sin nuvarande inriktning, sitt agerande och sin institutionella utformning, framstår allt tydligare som ett projekt utan genuint folkligt mandat och som ett växande hot mot européernas framtid. Genom en ständigt expanderande politisk och byråkratisk apparat kvävs medborgarnas och företagens frihet under lager av regleringar, begränsningar och detaljstyrning. Konsekvenserna är inte triviala: ett system som systematiskt hämmar initiativkraft, ansvarstagande och kreativitet riskerar att underminera själva grunden för Europas välstånd och utveckling.

Samtidigt pågår en accelererande AI-revolution med potential att omforma ekonomier, samhällen och maktstrukturer. I stället för att frigöra denna kraft tycks EU i första hand fokusera på restriktioner och kontroll. Resultatet kan bli att Europa reduceras från innovationscentrum till eftersläpande periferi – fattigare, svagare och allt mindre relevant i den globala konkurrensen.

Frågan är därför inte längre om kursen behöver korrigeras, utan hur länge Europas medborgare accepterar att deras handlingsutrymme stryps av en allt mer självförstärkande byråkratisk logik.

EU:s klimatpakt

I den heliga gröna omställningens namn har EU nu presenterat klimatpakten, Circular Economy Act (CEA) – ytterligare ett verklighetsfrånvänt och, för medborgare och företag, skadligt detaljreglerat förslag. EU-politiker och EU-byråkrater gräver Europas grav genom sin verklighetsfrånvända politik och inkompetens. Genom sin detaljreglering av medborgarnas liv och företagens verksamhet har EU nu helt tappat européernas folkliga stöd. Tyvärr tillvaratar svenska politiker och myndigheter inte svenska medborgares intressen, utan följer lydigt och överimplementerar all dårskap som EU presenterar. Den svenska politiska eliten saknar därigenom folkligt stöd. Sverige behöver frihetliga och ansvarstagande partier och politiker som inte går i EU:s ledband, utan i första hand tillvaratar svenska medborgares och företags intressen. ”Nya kvastar sopar bäst.”

 

AI är inte hotet – passiviteten är det

De samhällen som konsekvent försvarar yttrandefrihet, äganderätt, konkurrens och decentralisering kommer att bli vinnarna i AI-utvecklingen – och därmed forma framtidens samhälle. De som tvekar, reglerar bort innovation eller försöker centralisera kontrollen kommer att hamna på efterkälken. AI-paradigmskiftet är inte något som väntar runt hörnet; det är redan här, och mentala förberedelser är inte längre valfria.  

Framtiden tillhör dem som anpassar sig – inte dem som räds förändring.

Artificiell intelligens (AI) beskrivs ofta i alarmistiska termer. Jobb sägs försvinna, demokratin hotas och människan riskerar att bli överflödig. Denna bild är både förenklad och missvisande. AI är inte ett hot mot samhället – den är en generell produktivitetsteknologi, jämförbar med elektricitet, förbränningsmotorn och internet. Det verkliga hotet ligger i politisk och institutionell oförmåga att anpassa sig.

AI-utvecklingen har lämnat forskningsstadiet. Tekniken används redan i stor skala inom industri, sjukvård, finans, försvar, juridik och mjukvaruutveckling. Det som skiljer AI från tidigare digitalisering är tempot. Förbättringar sker inte linjärt utan exponentiellt. Systemen blir bättre på månader, inte år. Detta gör långsamma beslutsprocesser till en strategisk nackdel.

Historien är tydlig: varje större tekniksprång har ersatt vissa arbetsuppgifter men samtidigt skapat högre produktivitet, nya yrken och ökat välstånd. Det gäller även denna gång. AI automatiserar i första hand rutinmässigt kognitivt arbete – administration, sammanställningar, enklare analys. Det frigör mänsklig tid till omdöme, ansvar, kreativitet och strategiskt tänkande. Samhällets samlade kapacitet ökar.

De verkliga vinnarna blir de som anpassar sig snabbt: länder med teknisk kompetens, fungerande energisystem och flexibel reglering; företag som integrerar AI i kärnverksamheten i stället för att använda tekniken som marknadsföring; individer som lär sig använda AI som ett verktyg för att förstärka sin egen kompetens.

Förlorarna blir de som försöker bevara gamla strukturer. Regeltunga system, byråkratiska organisationer och politiska miljöer som reflexmässigt svarar på ny teknik med förbud och utredningar riskerar att hamna permanent efter. Det är inte tekniken som slår ut dem – det är bristen på handlingskraft.

AI innebär dessutom en maktförskjutning. Avancerad analys, programmering, design och produktion blir tillgänglig för individer och små aktörer. Det minskar beroendet av stora institutioner och mellanhänder. För öppna, marknadsbaserade samhällen är detta en strategisk fördel – om den tas till vara.

Slutsatsen är enkel: AI är inte en ideologisk fråga, utan en teknisk och ekonomisk realitet. Den som ser utvecklingen som ett hot avslöjar i regel inte omsorg om medborgarna, utan rädsla för förändring. Framtiden tillhör inte dem som bromsar, utan dem som förstår, anpassar sig och tar ansvar.