Det främsta yttre säkerhetshotet mot Sverige, svenska intressen och svenska medborgare utgörs av Ryssland, Kina och Iran, i olika former och grader, vilket Säkerhetspolisen år efter år har redovisat. Försvarsmakten pekar dessutom ut Ryssland som det främsta yttre hotet. I denna glasklara kontext måste krav ställas på att alla politiker i regering och riksdag, i alla situationer och i såväl inrikes- som utrikespolitiska frågor, alltid sätter svenska medborgares intressen och säkerhet främst.
När man nu ser hur regering och riksdagspolitiker argumenterar och agerar i olika globala frågor väcks frågan om detta beror på bristande omdöme eller bristande kompetens. Deras till synes totala avsaknad av en korrekt och helhetsbaserad global säkerhetsanalys, givet de kända säkerhetshoten, är skrämmande. Det finns djupa och långtgående säkerhetspolitiska och strategiska skäl till USA:s intresse för och engagemang i Grönland, kopplade till hoten från Ryssland och Kina i olika former, vilket rimligen också sammanfaller med svenska säkerhetsintressen. Att politikers ingrodda, och av mainstreammedia förstärkta, Trump-hat tillåts överskugga svenska säkerhetsintressen är omdömeslöst och utgör ett totalt underkännande av deras ansvar för Sveriges säkerhet.
Att det finns brister i vänsterns ställningstaganden när det gäller svenska säkerhetsintressen torde bero på socialismen, som jag anser har utgjort och fortsatt utgör ett betydande inrikes säkerhetshot.
Jag efterlyser en mer verklighetsförankrad och realistisk hantering av svenska säkerhetsfrågor, fri från känslomässigt motiverade ställningstaganden och Trump-hat. Det är inte fel att ha synpunkter på USA:s utrikespolitik, men man måste alltid utgå från vilka som är våra vänner och vilka som är våra gemensamma fiender. I fallet Grönland råder det inget tvivel om att Ryssland och Kina är vår gemensamma fiende – inte USA.
När det gäller Moderaterna har jag noterat att det främst är redan avdankade, eller på väg att bli avdankade, politiker som är de mest högljudda företrädarna för Trump-hat, med Carl Bildt i spetsen. Detta förefaller vara ett strategiskt beslut, i tron att det ska samla socialistiska inrikespolitiska röster genom ett skränigt Trump-hat. De flesta övriga moderater har förstånd nog att vara tysta. När det gäller Carl Bildt finns det skäl att granska vem som egentligen stödjer och drar nytta av den så kallade regelbaserade världsordningen, som aldrig har existerat, och som därmed har ett intresse av att finansiera den. Det finns många dugliga, kompetenta och verklighetsförankrade moderata politiker som man önskar skulle höras och synas mer för att nyansera debatten.