Här är några historiska punkter:
Bodens kommun har genom åren försökt locka till sig industrietableringar, men
olika storslagna planer har alltid slutat i fiasko. Ett exempel var när ett
företag med förgreningar i Qatar planerade att bygga ett datacenter. Vad som
stoppade den etableringen har aldrig offentliggjorts, men man kan anta att Säpo
hade synpunkter. Bodens kommun var också involverad i Vargas jippo kring
etableringen av batterifabriken Northvolt.
Till slut kom förfrågan från bidragskapitalistiska Vargas
via Regeringskansliet i den dåvarande S- och MP-regeringen. Vargas skulle rädda
jordens klimat genom att börja tillverka ”grönt stål” med hjälp av vätgas i
företaget med det fabulösa namnet H2 Green Steel. Det var bråttom – vd Henrik
Henriksson uttryckte att det fanns ett litet fönster för att dra i gång
verksamheten. Han är också känd för det remarkabla uttalandet: ”Det är bråttom, planeten håller på att brinna upp”
Kommunalrådet jublade – äntligen skulle han få ”sätta Boden
på kartan” i den gröna omställningens och den nya industrialiseringens namn.
Lokalmedia skruvade upp tempot, skapade temat ”Framtidsfabriken” och drev en
ohämmad hyllning till den gröna omställningen. Inte en enda kritisk fråga
ställdes. De som var kritiska blev i stället brännmärkta som bakåtsträvare och
klimatförnekare.
I den ursprungliga plan som Stegra – då under namnet H2
Green Steel – presenterade 2021 skulle projektet kosta 25 miljarder kronor och
produktionen av 2,5 miljoner ton stål vara i gång 2025. Nu är kostnaderna uppe
i över 50 miljarder och ingen vet när – eller ens om – någon produktion kommer
i gång. En stor del av finansieringen av Stegras fantasifabrik består av
offentliga skattemedel i olika former. Det finns uppskattningar som pekar på
att den offentliga finansieringen, inklusive pensionsfonder, kan summeras till
30 miljarder kronor.
Det ursprungliga industriområdet som anvisats för Stegras
etablering visade sig vara direkt olämpligt. Problemet var att platsen, ur
geoteknisk synvinkel, var helt oanvändbar. Bodens kommun har uppvisat sällsynt
inkompetens när de genom sitt planmonopol placerade ett industriområde på
lermark med 6–10 meter till fast mark. Det hade krävts enormt omfattande
pålning och tillförsel av massor för att över huvud taget kunna bygga där.
I det läget valde Stegra, genom utpressning, att hota med
att flytta till en annan kommun och ställde samtidigt krav på att få utvidga
industriområdet där det fanns fast mark. För att tillmötesgå Stegras krav
accepterade kommunen utvidgningen och snabbehandlade en ny detaljplan.
Utvidgningen innebar att området placerades i direkt
anslutning till bostadsområdet i Norra Svartbyn, och den yttersta konsekvensen
är att boende- och livsmiljön i Norra Svartbyn har ödelagts för all framtid. Även det utvigade industrionrådet har krävt enormt mycket pålning och massförflyttningar. Stegra själva uppger att pålningen har kostat 10 miljader.
Försvarsmakten hade inledningsvis synpunkter på
etableringsplatsen och menade att det skulle ta 2–3 år att undanröja den
negativa påverkan ur försvarshänseende. Dock tog det bara en vecka innan
Försvarsmakten ändrade sig och godkände etableringen, sannolikt efter politiska
påtryckningar på någon nivå. Inget fick stoppa det projekt som påstods skulle
rädda jorden.
Ett annat stort problem med etableringsplatsen var att det
saknades all form av infrastruktur fram till industriområdet. Ingen lämplig
väg, inget VA, ingen järnväg och ingen elförsörjning fanns.
För att vilseleda de boende i Norra Svartbyn och motverka
protester använde Stegra klassiska metoder. De lovade att stödja – eller muta –
byns intresseförening med en ny skoter och skickade upp vd Henrik Henriksson
för att prata med styrelsen, som föll till föga för smickret.
Intresseföreningen kom därmed att uppträda mer som Stegras intresseförening än
som byns.
På Länsstyrelsen gjordes personella anpassningar för att
inga hinder skulle läggas för etableringen, utan tvärtom för att påskynda alla
processer. Den då verksamma och respekterade länsrådet Johan Antti byttes av S-
och MP-regeringen ut mot ett mer "grönt positivt" inställt länsråd.
Det bör sägas att Johan Antti, enligt min uppfattning, var en rättskaffens
byråkrat som sannolikt skulle ha haft många legala invändningar mot Stegras
etablering. Anpassningen på Länsstyrelsen innebar att de inte längre fullt ut
fullgjorde sitt legala uppdrag på ett objektivt sätt som remissinstans och
tillsynsmyndighet. Landshövding Lotta Finstorp var också djupt involverad och
behjälplig gentemot Vargas i etableringen av Stegra i Boden.
Mark- och miljödomstolens agerande i samband med Stegras
miljöansökan är sannolikt en av de mer skandalösa hanteringarna av en
miljöansökan för en så omfattande verksamhet. Stegras ansökan, som var både
bristfällig och vilseledande, behandlades och godkändes på rekordtid – helt
enligt de gröna politikernas krav och önskemål. Det torde vara omöjligt att på
så kort tid granska och godkänna en miljöansökan för en så omfattande och
miljöpåverkande verksamhet.
För att lösa elförsörjningen till Stegra tvingas Svenska
kraftnät bygga en ny ledning, Aurora Line, från Messaure till Finland, samt en
ny transformatorstation i Svartbyn, till en uppskattad kostnad på 10–12
miljarder kronor. Även om ledningen är ett PCI-projekt kommer en stor del av
kostnaderna att belasta alla svenskars nätavgifter.
Kommunen har åtagit sig och lovat att säkerställa att det
finns väg, VA, industrivatten och järnväg till industriområdet. Placeringen av
anslutande väg och järnväg innebär att boende i Södra Svartbyn fått sin boende-
och livsmiljö negativt påverkad.
Byggandet av denna gröna fantasifabrik har inneburit många
problem för kommunen och dess medborgare. Att kommunen tillsammans med kommunbolagen tvingats skuldsätta sig
över öronen och låna 3 miljarder, för att tillmötesgå Stegras krav är bara ett
av många problem. Kommunen har invaderats av 3 000 gästarbetare från jordens
alla hörn. Illegal arbetskraft förekommer. Den organiserade gängkriminaliteten
har naturligtvis utökat sin verksamhet i kommunen med sina arbetsförmedlingar,
sin sprit- och narkotikahandel samt prostitution och stöldligor.
Många villor i bostadsområden hyrs ut till gästarbetare,
vilket har medfört att otryggheten och ordningsstörningarna har ökat. Trafiken
har ökat till en besvärande och störande nivå, och polisen vittnar om att
rattonykterheten ökat dramatiskt. På krogarna har stöket tilltagit och kvinnor
känner sig inte längre trygga i krogmiljön.
De som bor i närheten av industriområdet tvingas leva med
ständigt störande och hälsopåverkande buller i form av anläggningsarbeten,
sprängningar, stenkrossning, pålningar och ständigt högt ljudande
backvarningssignaler från anläggningsmaskiner samt ett ständigt hälsovådligt
damm. Än värre skulle det hälsopåverkande bullret bli om det mot förmodan
skulle komma i gång någon produktion i framtiden. Bullerutredningen som Stegra
redovisat i sin miljöansökan är både bristfällig och missvisande. Trots det har
Mark- och miljödomstolen godkänt ansökan.
De personer inom kommunen som var helt drivande och
ansvariga för att Stegra etablerade sig i Boden var det tidigare kommunalrådet
Claes Nordmark och den tidigare kommunchefen Mats Berg. Nu har Claes Nordmark
fått lämna sitt uppdrag efter en dom för sexuellt övergrepp, och Mats Berg
säger sig ta pension – samtidigt som han tar ett nytt uppdrag som
näringslivsutvecklare i Piteå kommun. "Råttorna lämnar det sjunkande
skeppet."
Bodens kommun är på alla sätt det absolut sämsta stället att
placera en tung stålindustri på. Dessutom är Boden en militärstad, inte en
industristad.
Slutsats
Finns det då inga positiva effekter av etableringen? Ja,
teoretiskt blir det ett tillskott till den regionala BNP:n eftersom
näringslivets aktivitet ökar. Men att försöka bygga ett stålverk som saknar
marknadsmässiga förutsättningar att överleva är lika meningsfullt som att gräva
en stor grop och sedan fylla igen den. Likt Stegras stålverk skulle det
visserligen ge en positiv effekt på den regionala BNP:n, men ingen långsiktig
samhällsekonomisk nytta.
Bodens politiker har offrat medborgarnas boende- och
livsmiljö, trygghet samt kommunens ekonomi på den gröna omställningens
planekonomiska altare. Kommunens ekonomi har ödelagts för lång tid framöver –
oavsett om någon stålproduktion mot förmodan skulle komma i gång. Att förslösa
andras pengar är lätt, men ansvarslöst. Bodens medborgare har blivit
grundlurade.
Stegras projekt i Boden, tillsammans med Northvolts i
Skellefteå, är en av de mest huvudlösa, planekonomiska och
bidragskapitalistiska industrisatsningarna i Sveriges historia. Att politikerna
använder bidragskapitalister och bidragsföretag för sina planekonomiska projekt
är kapitalistsocialism av värsta sort – med Kina som förebild.
Där den gröna omställningen träder in, försvinner förnuftet.
Företrädarnas oförmåga och ovilja att diskutera för- och nackdelar med olika
investeringar leder till fler gröna blåsningar och tar resurser från projekt
som verkligen skulle kunna göra skillnad för klimatet och miljön.
För att förstå hur många nutida industriella gröna
luftslott, med häpnadsväckande ekonomiska dimensioner, har kunnat bli
verklighet – och fortfarande är möjliga – måste man spåra den verkliga orsaken
och den kontext i vilken de uppstått. Grundorsaken är och förblir den så
kallade ”gröna omställningen”, som drivits fram i en symbios mellan
socialistiska klimataktivister och totalitära karriärpolitiker. Genom
statskapitalism har dessa öst medborgarnas skattepengar över de gröna
industriella luftslotten.
Att skrupelfria parasiter i form av bidragskapitalister
utnyttjar situationen är förödande ur ett marknads- och kapitalistiskt
perspektiv. Detta har varit möjligt eftersom dessa parasiter lever i symbios
med den politiska adeln. Därtill lever den politiska adeln, klimataktivisterna
och mainstreammedia i symbios med varandra. Därför har ingen kritisk granskning
skett av den gröna omställningen.
Efter att på nära håll ha följt Stegras ”gröna stålprojekt”
i Boden anser jag att projektet redan från början har omgärdats av politisk
korruption, näringslivskorruption, otillbörlig myndighetspåverkan, aktivistisk
grön myndighetsutövning samt av myndigheter och kommunen som inte agerat i
enlighet med gällande lagstiftning. Projektet har dessutom orkestrerats och
hyllats av både mainstreammedia och politiker från höger till vänster.
Ingen inblandad myndighet går fri från ansvar för bristande
myndighetsutövning. Inget etablerat medieorgan går fri från att ha misslyckats
med att kritiskt granska projektet. Ingen politiker går fri från att ha agerat
dekadent och omdömeslöst. Ingen inblandad kapitalist eller fondförvaltare går
fri från att ha agerat bedrägligt. Ingen organisation går fri från att ha satt
egna intressen före allmänintresset. Ingen före detta socialdemokratisk
politiker med koppling till projektet går fri från att ha berikat sig själv.
Projektet är och förblir sannolikt ett dödsdömt,
planekonomiskt vänsterprojekt, finansierat med skattemedel. Bodens medborgare
har blivit grundlurade – liksom alla skattebetalare i Sverige och EU.
Nu har även den nuvarande regeringen infört censur
kring hur offentliga medel används i den gröna omställningen. Att det finns
dolda motiv bakom införandet av censur för offentlig finansiering av gröna
projekt är högst sannolikt. Framtiden kommer att utvisa detta – och det är
förmodligen därför man vill skjuta upp möjlig granskning i 20 år.
Ja, Stegra kommer sannolikt att gå i konkurs senast 2028 – förmodligen snart, då likviditeten redan nu börjar bli ansträngd och de sannolikt är insolventa.