STEGRAS KRIS

En utmärkt och skrämmande sammanfattning av den gröna omställningens politiska och ekonomiska bedrägeri samt demokratiska haveri, presenterad av Henrik Jönsson på ett förtjänstfullt sätt.

När det gäller Stegra, som direkt berörd medborgare i Boden, tar jag tillfället i akt att lyfta fram Boden kommuns politikers ansvar.

Ingen politiker, från vänster till höger i Bodens kommun, har rätt att beklaga sig över den kris som Stegra sannolikt kommer att medföra för kommunen – och framför allt inte vädja till staten om hjälp. Den situation man har försatt kommunen i är till hundra procent självförvållad. Det enda de förtjänar är förakt.

Redan i det första skedet, när projektet presenterades, stod det klart att det inte var genomförbart på det sätt som det framställdes. Jag, tillsammans med andra, varnade för att det var ett vansinnigt och ohållbart projekt. I det läget borde politikerna, om de hade varit ansvarsfulla, ha sagt: Tack, men nej tack till Stegra – då under namnet H2 Green Steel.

Det finns mer att säga, vilket jag kommer att återkomma till senare. Politiskt ansvar måste utkrävas.

Pro-market vs pro-business

 Alla finansiärer och företag som bygger sin existens på den gröna omställningens offentliga medel – direkt eller indirekt – betraktar jag som parasitära. Att inte agera utifrån en moralisk och marknadsmässig kompass, och att inte skilja mellan rätt och fel, är förkastligt och undergräver förtroendet för det privata näringslivet. 
Jag föredrar en pro-market-hållning framför en socialistisk pro-business-politik.
Det är marknadsekonomin som skapar utveckling och välstånd.

Grön korruption

 ”Eftertankens kranka blekhet”

Den gröna omställningens bubblor spricker nu på löpande band. Kommer de som möjliggjorde detta att ställas till ansvar – aktivister, politiker, myndigheter, medier, journalister, kapitalister och företag – för historiens största politiska och ekonomiska bedrägeri? Sannolikt inte, då alla inblandade lever i symbios med varandra, och alla har ett intresse av att sopa allt under mattan. De inblandade kommer att segla vidare som om ingenting hänt. Hur är det ens möjligt att något sådant kan hända i en upplyst värld? 

Det vi ser i den gröna omställningens spår är korruptionshärvor, i olika former, av sällan skådat slag. Korruptionens grundläggande princip är att alla inblandade parter tjänar på det korrupta handlandet och upplägget. Därför samarbetar de alltid för att dölja korruptionen och förhindra granskning.
Det naiva Sverige inser inte, och förstår inte heller, hur omfattande korruptionen är – och att den undergräver demokratin.

Framtidsspaning

En framtid som redan är här – och som accelererar exponentiellt.
Sveriges, och även Europas, energipolitik är en fullständig katastrof.
Att vi kommer att behöva mer elproduktion inom en snar framtid står utom allt rimligt tvivel.
Dock är det inte den så kallade gröna omställningen som ska ha mer energi – hela den gröna omställningen i dess nuvarande tappning måste omedelbart läggas ned och avvecklas.
Det som i stället kommer att driva energibehovet framöver är den, för både samhället och individen, revolutionerande AI-utvecklingen.
Den som lyckas skapa tillräckligt med stabil och billig energi – dock inte genom vind- eller solkraft – för att försörja AI-chipen kommer att dominera världen under de kommande hundra åren.
Det energibehov som AI kommer att kräva är vida större än vad som förutspåtts för den destruktiva gröna omställningen.
Kina leder för närvarande, USA springer efter – och Europa har ännu inte kommit ur startblocken.

VRÅLVÄNSTERN - så saboterar gap och skrik demokratin

En intellektuellt hederlig och avslöjande genomgång av vänsterns systematiska, odemokratiska och totalitära metoder för att tysta meningsmotståndare, presenterad av Henrik Jönsson.
Att public service – i det här fallet SVT – stödjer vänsterns odemokratiska beteende är föga förvånande, då de konsekvent agerar utifrån ett vänsterideologiskt perspektiv och i förlängningen utgör en del av vänsterns valapparat. Grunden till, och ansvaret för, dagens polariserade och hotfulla samhällsklimat vilar tungt på vänstern, public service och mainstreammedia.

Israels Gisslan Hemma – Christina Toledano Åsbrink om Gazas Ödesfråga, H...

Lyssna och förstå!

Intellektuella samtal

Öppna och intellektuella diskussioner och debatter torde vara det mest konstruktiva sättet att utveckla ett samhälle i en riktning som kan uppfattas som positiv för det stora flertalet. Ett öppet och fritt idéutbyte är fundamentet i varje fungerande demokrati.

Bristen på offentliga intellektuella samtal, diskussioner och debatter torde vara en bidragande orsak till många av de samhällsproblem vi ser i dag.

Med en öppen och intellektuell debatt om exempelvis migrationen och den påstådda klimatkrisen skulle vi i dag inte sitta med de enorma problem och negativa konsekvenser som massmigrationen och den gröna omställningen har fört med sig. 

Att vi i Sverige dessutom har en konsensuskultur – som ytterst är till skada för demokratin – gör landet extra sårbart när de intellektuella samtalen lyser med sin frånvaro i den offentliga debatten. Det innebär att vi ofta begränsas till endast en gällande åsikt åt gången. Frånvaron av en offentlig intellektuell debatt leder också till att offentliga åsikter och inriktningar förändras snabbt, utan att någon egentligen kan förstå eller förklara varför.

Hur kan vi skapa en mer intellektuellt inriktad offentlig debatt? Märk väl: alla medborgare har kunskap och förmåga att delta i ett intellektuellt samtal – bara de får chansen. Det är inte förbehållet någon självutnämnd elit. Många intellektuella samtal förs redan runt våra köksbord. 

Är internets mångfald av forum en del av lösningen? 

Public service och mainstreammedias dominerande ställning – ofta med en ensidig och för tillfället rådande politiskt korrekt inriktning i sin nyhetsförmedling och sina debatter – torde vara en av orsakerna till avsaknaden av en offentlig intellektuell debatt. 

För min del anser jag att det vore en seger för den svenska demokratin att avveckla public service och alla former av mediestöd. Public service och mediestöd är den politiska elitens främsta redskap för att cementera sin egen makt.

Det gröna bedrägeriet – när ideal blir till industri

Den så kallade gröna omställningen har på kort tid vuxit till ett av vår tids största politiska, ekonomiska och myndighetsmässiga misslyckanden – ett projekt drivet mer av ideologi än av vetenskapligt grundad verklighet. Vad som en gång presenterades som en nödvändig och ansvarsfull väg mot hållbarhet har i praktiken utvecklats till en omfattande ekonomisk apparat, präglad av symbolpolitik, ineffektivitet och bristande kontroll. 

Bakom retoriken om klimatansvar döljer sig ett system där offentliga medel i miljardklassen fördelas genom bidrag, lån och statliga garantier – ofta utan tillräcklig granskning eller uppföljning. Detta har skapat en grogrund för opportunism och ekonomiskt utnyttjande. Ett antal företag och kapitalstarka aktörer har gjort betydande vinster, inte genom innovation och marknadsmässig konkurrens, utan genom att anpassa sig till ett politiskt styrt system av subventioner och bidrag. 

Det mest anmärkningsvärda är dock myndigheternas roll. I flera fall har handläggningen av projekt inom den gröna omställningen skett med otillbörlig politisk påverkan och med bristande respekt för gällande lagstiftning. Principer om rättssäkerhet och likabehandling har satts åt sidan för att ”snabbspåra” så kallade gröna investeringar. 

Det är hög tid att ifrågasätta den gröna omställningen som politiskt projekt. En verkligt hållbar politik måste bygga på vetenskap, ekonomiskt ansvar och respekt för lag och förvaltning – inte på ideologiska ambitioner eller politiska slagord.

En sanningskommission mot antisemitism – ett moraliskt bokslut för Sverige

Antisemitismen i Sverige är inte ett marginellt problem. Den finns öppet, i det fördolda, medvetet och omedvetet – och den har tillåtits växa fram under decennier utan att mötas av en ärlig och oberoende granskning. Sverige behöver därför en sanningskommission mot antisemitism – för att återupprätta både rättvisan och den moraliska trovärdigheten.

Antisemitismen har många ansikten

Den öppna antisemitismen syns i islamistiska och vänsterextrema miljöer, där hatet mot Israel fungerar som en täckmantel för ett djupare judehat. På gator och torg hörs slagord som hade varit otänkbara i Sverige för bara några decennier sedan.

Men antisemitismen existerar också i subtilare former – i medier, kultursektorn, akademin och delar av politiken – där ensidiga narrativ, moralisk relativism och ifrågasättande av Israels existensrätt har normaliserats.

Till detta kommer den omedvetna antisemitismen, ofta sprungen ur historielöshet, bristande utbildning och en förvriden bild av Mellanösternkonflikten. Den tar sig uttryck i tyst acceptans – i att man ”förstår” hatets grogrund – eller i att man helt enkelt väljer att blunda.

Det är denna passiva antisemitism som kanske är den mest destruktiva, eftersom den förlamar samhällets moraliska motståndskraft.

Ett historiskt och moraliskt misslyckande

Sverige betraktar gärna sig självt som en moralisk stormakt. Men i frågan om antisemitismen har landet misslyckats kapitalt.

Sedan Förintelsen har världen lovat att det aldrig ska ske igen – ändå lever svenska judar åter under polisbeskydd. Barn trakasseras i skolor, och många judar undviker att öppet visa sin identitet. Detta är inte bara ett politiskt misslyckande – det är ett moraliskt haveri.

Antisemitismen i Sverige är delvis strukturell och institutionell. Den har tillåtits gro genom politiska beslut, ett ensidigt utbildningssystem och genom politisk feghet att konfrontera hatet när det kommer från grupper man inte vill stöta sig med.

Därför behövs en sanningskommission

En sanningskommission är inte symbolpolitik. Den är en demokratisk nödvändighet – ett redskap för att återvinna moralisk trovärdighet och nationell självkritik.

En sådan kommission bör ges ett brett och oberoende mandat att:

1. Kartlägga antisemitismens utbredning – inom skolor, universitet, myndigheter, medier och politiska institutioner.
2. Granska politiska beslut och bidragssystem som medverkat till att förstärka antisemitiska krafter.
3. Identifiera ansvar – politiskt, institutionellt och kulturellt.
4. Skapa en sanningsgrund för reformer inom utbildning, rättsväsende och opinionsbildning.
5. Återupprätta Sveriges trovärdighet i kampen mot rasism, genom att börja med den äldsta och mest ihärdiga formen av hat: judehatet.

Ett moraliskt reningsbad

Utan en sanningskommission riskerar Sverige att fortsätta leva i förnekelse. Att tiga, relativisera eller skylla på andra är i praktiken att medverka till hatet.

En kommission skulle tvinga staten, medierna och civilsamhället att se sig själva i spegeln – och erkänna sina misstag. Det handlar inte bara om judars trygghet. Det handlar om hela samhällets moraliska kompass.

När hat mot en minoritet tillåts normaliseras, öppnas dörren för hat mot alla andra.
Att inrätta en sanningskommission mot antisemitism vore därför inte bara en fråga om rättvisa – utan ett nödvändigt moraliskt bokslut för en nation som alltför länge valt bekvämlighet framför sanning.

Den gröna omställningens köttgrytor och censur | Johan Westerholm | Hotspot

Lysande samtal om symbiosen mellan politiken och kapitalet i den gröna omställningens spår – en utveckling som har medfört att den mjuka korruptionen kan anses ha frodats.
Lyssna och förstå!

HAMAS-GRETA - palestinavänstern är terroristernas nyttiga idioter

En viktig och skrämmande folkbildning av Henrik Jönsson om hur den svenska samhällskroppen infiltreras av palestinavänstern.

Alla de — från journalister och politiker till aktivister — som stödjer och uppträder som nyttiga idioter för de antisemitiska och mörka krafter som sprids i samhället, förefaller sakna moralisk kompass och lånar sig till samhällsomstörtning.

Ett stort tack till Henrik, som utför den granskning och rapportering som mainstreammedia egentligen är satt att göra. Stöd Henrik i hans samhällsviktiga folkbildning.

Dagens elpriser

 Som boende i elprisområde 1 uppskattar jag naturligtvis de låga elpriserna. Dock utgör skatt och nätavgifter idag cirka 85 % av elkostnaden, vilket innebär att det låga elmarknadspriset inte fullt ut speglar verkligheten.

Principiellt anser jag att de stora skillnaderna i marknadspriser mellan elprisområdena är stötande. Man ska dock veta och komma ihåg att detta är resultatet av politikernas vårdslösa och oansvariga beslut, men även av bristen på konstruktiva beslut, som har saboterat världens bästa elproduktion och eldistribution – tidigare kännetecknad av låga och stabila elpriser.

En del av grunden till prisskillnaderna och höga elpriser är följande:

1.       EU-politikernas krav på Sverige att införa elprisområden 2011.

2.       Avvecklingen av fungerande kärnkraft.

3.       Avvecklingen av fungerande värmekraft.

4.       Subventionering och positiv särbehandling av icke planerbar elproduktion i form av vind- och solkraft.

5.       Elcertifikatsystemet och subventioner som gynnat vindkraften.

6.       Fördröjd nationell nätutbyggnad.

7.       Övertolkning och överimplementering av EU:s förordningar och direktiv.

8.      Den gröna omställningen, som har utvecklats till ett av vår tids största politiska bedrägerier – en klimatpolitik dömd att misslyckas politiskt, ekonomiskt och tekniskt. De mål som formulerats är inte bara orealistiska, utan direkt destruktiva. Man lovar en fossilfri framtid utan att teknik, infrastruktur eller ekonomiska förutsättningar finns på plats. Den gröna omställningen har skapat en närmast hysterisk tro på att framtiden kräver enorm elproduktion, vilket har raserat allt sunt tänkande. Den har även saboterat elproduktionen i övriga Europa, vilket i sin tur drabbar Sverige.

9.       Miljöpartiet, som agerat samhällsomstörtande.

En del av det som nu krävs för att utjämna prisskillnaderna och uppnå ett stabilt, lågt elpris på sikt är följande:

1.       Påbörja utbyggnaden av kärnkraft omgående, utan dröjsmål.

2.       Ta bort straffskatten på och återstarta all nedstängd elproducerande värmekraft.

3.       Bygg naturgasdrivna kraftverk för att klara den akuta elförsörjningen i södra Sverige.

4.       Bygg ut den nationella nätkapaciteten.

5.       Minska vind- och solkraftsproduktionen.

6.       Sänk energiskatterna.

7.       Avskaffa elprisområdena.

8.       Klassa Miljöpartiet som samhällsomstörtande.

9.       Stoppa och avveckla den gröna omställningen.

10.   Stoppa och avveckla alla energislukande så kallade gröna industriprojekt.

11.   Sluta rösta på partier som saboterat Sveriges elförsörjning.

12.   Avskeda alla gröna aktivister från våra myndigheter.

13.   Rösta på partier som vill genomföra ovanstående åtgärder.

Svårare än så är det inte – men att tro att den politiska adeln ska förstå detta är väl att hoppas på för mycket.

Samtida aktiviströrelser

 Det går att identifiera många gemensamma drag, idéstrukturer och nätverk mellan flera av de stora samtida rörelserna — som klimatrörelsen, BLM, och den propalestinska rörelsen

Det behöver inte handla om en dold styrning, utan om hur idéer, strategier och finansiering sprids i ett globalt, medialt och akademiskt sammanhang.

Många av rörelserna har sitt ideologiska ursprung och grund i postmarxistism och identitetspolitik.

De flesta moderna aktiviströrelser som vuxit fram efter 1960-talet har rötter i nyvänsterns tänkande – särskilt Frankfurtskolan, postkolonial teori och intersektionalitet

Ur detta har det växt en världsbild där världen delas upp i ”förtryckare” och ”förtryckta”.
Detta tankesätt genomsyrar BLM, klimatrörelsen, kapitalism vs naturen och palestinarörelsen De ses som olika uttryck för samma globala ojämlikhet.

Det finns konkreta kopplingar i organisationer, finansiering och aktivistnätverk genom NGO-sfären, universitetsmiljöer och FN-systemet fungerar som idéöverförare. FN:s Agenda 2030 och hållbarhetsmål innehåller element från både klimat- och rättviserörelser, och har gett dem legitimitet. Sociala medieplattformar har förstärkt dessa rörelser genom exponering av emotionellt och moraliskt laddat innehåll, vilket skapat en gemensam aktivistisk kultur.

Rörelserna delar metoder, civil olydnad och massmobilisering, moralisk berättelse, medial polarisering och språkbruk

Rörelseenars mål är systemkritik snarare än reform.

Trots att många rörelserna skiljer sig i sakfråga förenas de i en antistrukturell hållning – de ser den västerländska, kapitalistiska, liberaldemokratiska ordningen som roten till problemet.
Målet blir därför ofta systemförändring snarare än konkreta reformer.
Det förklarar varför rörelserna lätt allierar sig med varandra: de uppfattar sig kämpa mot samma "system".

Det finns alltså ett idéhistoriskt och organisatoriskt samband mellan samtida aktiviströrelser.

Problemet är inte förekomsten av olika åsiktsströmningar i samhället – tvärtom är de ett tecken på pluralism – utan att det har byggts upp hinder som försvårar en öppen, respektfull och saklig debatt om dessa fenomen. För att återföra samhällen till en mer normal situation måste den totalitära förbannelsen över samhällsdebatten brytas, där alla frågor och idéer kan brytas mot varandras i respektfulla samtal.

Dock finns det ett mycket större problem med samtida aktiviströrelser. Historiskt och i nutid har aktiviströrelser alltför ofta infiltrerats eller kapats av helt andra intressen som har ett helt annat mål, vilket ofta är samhällsomstörtning och försvagning av samhällen. Då aktiviströrelserna med rötterna i postmarxism också arbetar med kritik av samhällssystem så är det svårt att urskilja när andra med mörka agendor kommer in och styr och underblåser aktivitetsrörelserna.

  

Populismen – en nödvändig korrigerande kraft

 Begreppet populism används ofta vårdslöst i den politiska debatten – som ett retoriskt slagträ, laddat med nedvärderande och föraktfulla undertoner. Den som betecknas som populist avfärdas gärna som oseriös, förenklad eller till och med farlig. Men populismens uppkomst och växande betydelse förtjänar en mer nyanserad analys. 

Oavsett om det handlar om vänster- eller högerpopulism är det avgörande att förstå varför dessa strömningar växer fram och vilket syfte de fyller. I grunden är populismen en korrigerande politisk kraft som uppstår ur en upplevd brist på representation. Den växer när människor upplever att deras intressen och värderingar inte längre tillvaratas – när de känner sig förbisedda, missgynnade eller marginaliserade av den etablerade politiska makten. 

Utifrån den liberala demokratins grundläggande principer kan man idag konstatera att högerpopulistiska rörelser har fått ett betydande genomslag, både i Sverige och i stora delar av världen. Denna utveckling bör ses i ljuset av att västvärlden, sedan 1960-talet, har dominerats av idéströmningar som i hög grad saknat verklig folklig förankring. Den politiska eliten har under lång tid bedrivit politik i överensstämmelse med sina egna värdeideal snarare än med folkets vilja, och har därigenom fjärmat sig från vardagsmänniskans verklighet. 

Följden har blivit ett politiskt system som alltmer kretsar kring självförverkligande, signalpolitik och institutioner byggda för att bekräfta den egna ideologiska agendan – snarare än att tjäna medborgarnas intressen. I detta ljus framstår de högerpopulistiska rörelsernas framväxt inte som ett hot mot demokratin, utan som en naturlig och i någon mån nödvändig reaktion på ett demokratiskt underskott. 

Populismen fungerar då som ett slags politiskt korrektiv – en återkoppling till den folkliga förankring som är demokratins själva kärna. När makten avlägsnar sig från medborgarna uppstår förr eller senare en motkraft. 

Förhoppningen är att denna korrigerande rörelse ska bidra till att återupprätta en mer verklighetsförankrad och ansvarsfull politik. En politik som vilar på konservativa och liberala grundprinciper, där staten åter blir medborgarnas tjänare snarare än deras förmyndare, och där medborgarstyrd demokrati återtar sin självklara plats framför elitstyrd förvaltning.

Gretards Final Destination

När de som stödjer och uppträder som aktivister för klimatsekten ser hur dess senaste galjonsfigur, Greta Thunberg, nu har gått vidare och blivit en galjonsfigur för terroriströrelsen Hamas, bör de ställa sig frågan vad det egentligen är som pågår i världen och rannsaka sig själva över vilka krafter de stödjer och lånar sig till.

Klimatrörelsen och Palestinarörelsen utger sig för att kämpa för goda saker, men bakom deras fasad av godhet döljer sig mörkare och samhällsomstörtande krafter och agendor. Det är hög tid att västvärldens medborgare och politiker vaknar ur sin törnrosasömn, tar avstånd från och börjar bekämpa klimatsekten och Palestinarörelsen innan det är för sent. Detta är ingen konspirationsteori – det är verklighet nu.