Socialdemokraterna, RIP

Det tröttsamma med Socialdemokraterna är att de aldrig presenterar verkliga lösningar eller beskriver hur de vill utforma Sverige. De följer socialismens progressiva logik – att riva ned det som fungerar, utan att presentera några alternativa lösningar. Deras politik går ut på att kritisera och skambelägga alla som inte röstar på dem eller tycker som de gör, i stället för att tydligt redogöra för vad de själva vill genomföra om de får makten. Det får en osökt att tänka på citatet som tillskrivs Vilhelm Moberg: ”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den.”

Ett för Sverige särskilt belastande förhållande är den långvariga dominansen av ett de facto-enpartisystem, där Socialdemokraterna under större delen av 1900-talet utövade ett nästintill obrutet inflytande över politik, förvaltning och medier. Sverige kan därmed med fog beskrivas som ett socialdemokratiskt, kollektivistiskt och statsindividualistiskt samhälle, med en konsensuskultur som är direkt skadlig för den demokratiska processen. Det är i den myllan och den kontexten som förklarar varför partiet fortfarande har omkring 30 procent stöd och fortsätter att agera utan att förstå att verkligheten har förändrats – och springer ifrån dem. RIP.

Nya medier utanför mainstreammediasfären

 Det finns sannolikt många förklaringar till varför Sverige har en stark tillväxt av olika medier utanför de traditionella. Att traditionella medier har valt att alliera sig med makten och övergett sitt grunduppdrag – att granska och rapportera konsekvensneutralt – är en av orsakerna. En annan viktig faktor är att medier, i enlighet med Peter Wolodarskis skola, har börjat tillämpa en agendasättande journalistik som ofta sammanfaller med olika politiska strömningar.

Eftersom majoriteten av medborgarna är autonoma och självständigt tänkande individer, uppskattar de inte när någon försöker tala om för dem vad de ska tycka och vad som är rätt eller fel. I det läget uppstår en marknad för alternativa medier som på olika sätt fyller det behov av information och perspektiv som saknas i de traditionella medierna.

En parallell kan dras till Sverigedemokraternas tillväxt: när makten eller medierna inte lyssnar på och respekterar medborgarna uppstår alltid en motkraft – det är demokratins livsnerv.

Är kollapsen nära för Stegra? | Christian Sandström | Hotspot

Lyssna på vederhäftiga och professionella fakta om Stegras uppgång och fall.

STEGRAS KRIS

En utmärkt och skrämmande sammanfattning av den gröna omställningens politiska och ekonomiska bedrägeri samt demokratiska haveri, presenterad av Henrik Jönsson på ett förtjänstfullt sätt.

När det gäller Stegra, som direkt berörd medborgare i Boden, tar jag tillfället i akt att lyfta fram Boden kommuns politikers ansvar.

Ingen politiker, från vänster till höger i Bodens kommun, har rätt att beklaga sig över den kris som Stegra sannolikt kommer att medföra för kommunen – och framför allt inte vädja till staten om hjälp. Den situation man har försatt kommunen i är till hundra procent självförvållad. Det enda de förtjänar är förakt.

Redan i det första skedet, när projektet presenterades, stod det klart att det inte var genomförbart på det sätt som det framställdes. Jag, tillsammans med andra, varnade för att det var ett vansinnigt och ohållbart projekt. I det läget borde politikerna, om de hade varit ansvarsfulla, ha sagt: Tack, men nej tack till Stegra – då under namnet H2 Green Steel.

Det finns mer att säga, vilket jag kommer att återkomma till senare. Politiskt ansvar måste utkrävas.

Pro-market vs pro-business

 Alla finansiärer och företag som bygger sin existens på den gröna omställningens offentliga medel – direkt eller indirekt – betraktar jag som parasitära. Att inte agera utifrån en moralisk och marknadsmässig kompass, och att inte skilja mellan rätt och fel, är förkastligt och undergräver förtroendet för det privata näringslivet. 
Jag föredrar en pro-market-hållning framför en socialistisk pro-business-politik.
Det är marknadsekonomin som skapar utveckling och välstånd.

Grön korruption

 ”Eftertankens kranka blekhet”

Den gröna omställningens bubblor spricker nu på löpande band. Kommer de som möjliggjorde detta att ställas till ansvar – aktivister, politiker, myndigheter, medier, journalister, kapitalister och företag – för historiens största politiska och ekonomiska bedrägeri? Sannolikt inte, då alla inblandade lever i symbios med varandra, och alla har ett intresse av att sopa allt under mattan. De inblandade kommer att segla vidare som om ingenting hänt. Hur är det ens möjligt att något sådant kan hända i en upplyst värld? 

Det vi ser i den gröna omställningens spår är korruptionshärvor, i olika former, av sällan skådat slag. Korruptionens grundläggande princip är att alla inblandade parter tjänar på det korrupta handlandet och upplägget. Därför samarbetar de alltid för att dölja korruptionen och förhindra granskning.
Det naiva Sverige inser inte, och förstår inte heller, hur omfattande korruptionen är – och att den undergräver demokratin.

Framtidsspaning

En framtid som redan är här – och som accelererar exponentiellt.
Sveriges, och även Europas, energipolitik är en fullständig katastrof.
Att vi kommer att behöva mer elproduktion inom en snar framtid står utom allt rimligt tvivel.
Dock är det inte den så kallade gröna omställningen som ska ha mer energi – hela den gröna omställningen i dess nuvarande tappning måste omedelbart läggas ned och avvecklas.
Det som i stället kommer att driva energibehovet framöver är den, för både samhället och individen, revolutionerande AI-utvecklingen.
Den som lyckas skapa tillräckligt med stabil och billig energi – dock inte genom vind- eller solkraft – för att försörja AI-chipen kommer att dominera världen under de kommande hundra åren.
Det energibehov som AI kommer att kräva är vida större än vad som förutspåtts för den destruktiva gröna omställningen.
Kina leder för närvarande, USA springer efter – och Europa har ännu inte kommit ur startblocken.

VRÅLVÄNSTERN - så saboterar gap och skrik demokratin

En intellektuellt hederlig och avslöjande genomgång av vänsterns systematiska, odemokratiska och totalitära metoder för att tysta meningsmotståndare, presenterad av Henrik Jönsson.
Att public service – i det här fallet SVT – stödjer vänsterns odemokratiska beteende är föga förvånande, då de konsekvent agerar utifrån ett vänsterideologiskt perspektiv och i förlängningen utgör en del av vänsterns valapparat. Grunden till, och ansvaret för, dagens polariserade och hotfulla samhällsklimat vilar tungt på vänstern, public service och mainstreammedia.

Israels Gisslan Hemma – Christina Toledano Åsbrink om Gazas Ödesfråga, H...

Lyssna och förstå!

Intellektuella samtal

Öppna och intellektuella diskussioner och debatter torde vara det mest konstruktiva sättet att utveckla ett samhälle i en riktning som kan uppfattas som positiv för det stora flertalet. Ett öppet och fritt idéutbyte är fundamentet i varje fungerande demokrati.

Bristen på offentliga intellektuella samtal, diskussioner och debatter torde vara en bidragande orsak till många av de samhällsproblem vi ser i dag.

Med en öppen och intellektuell debatt om exempelvis migrationen och den påstådda klimatkrisen skulle vi i dag inte sitta med de enorma problem och negativa konsekvenser som massmigrationen och den gröna omställningen har fört med sig. 

Att vi i Sverige dessutom har en konsensuskultur – som ytterst är till skada för demokratin – gör landet extra sårbart när de intellektuella samtalen lyser med sin frånvaro i den offentliga debatten. Det innebär att vi ofta begränsas till endast en gällande åsikt åt gången. Frånvaron av en offentlig intellektuell debatt leder också till att offentliga åsikter och inriktningar förändras snabbt, utan att någon egentligen kan förstå eller förklara varför.

Hur kan vi skapa en mer intellektuellt inriktad offentlig debatt? Märk väl: alla medborgare har kunskap och förmåga att delta i ett intellektuellt samtal – bara de får chansen. Det är inte förbehållet någon självutnämnd elit. Många intellektuella samtal förs redan runt våra köksbord. 

Är internets mångfald av forum en del av lösningen? 

Public service och mainstreammedias dominerande ställning – ofta med en ensidig och för tillfället rådande politiskt korrekt inriktning i sin nyhetsförmedling och sina debatter – torde vara en av orsakerna till avsaknaden av en offentlig intellektuell debatt. 

För min del anser jag att det vore en seger för den svenska demokratin att avveckla public service och alla former av mediestöd. Public service och mediestöd är den politiska elitens främsta redskap för att cementera sin egen makt.

Det gröna bedrägeriet – när ideal blir till industri

Den så kallade gröna omställningen har på kort tid vuxit till ett av vår tids största politiska, ekonomiska och myndighetsmässiga misslyckanden – ett projekt drivet mer av ideologi än av vetenskapligt grundad verklighet. Vad som en gång presenterades som en nödvändig och ansvarsfull väg mot hållbarhet har i praktiken utvecklats till en omfattande ekonomisk apparat, präglad av symbolpolitik, ineffektivitet och bristande kontroll. 

Bakom retoriken om klimatansvar döljer sig ett system där offentliga medel i miljardklassen fördelas genom bidrag, lån och statliga garantier – ofta utan tillräcklig granskning eller uppföljning. Detta har skapat en grogrund för opportunism och ekonomiskt utnyttjande. Ett antal företag och kapitalstarka aktörer har gjort betydande vinster, inte genom innovation och marknadsmässig konkurrens, utan genom att anpassa sig till ett politiskt styrt system av subventioner och bidrag. 

Det mest anmärkningsvärda är dock myndigheternas roll. I flera fall har handläggningen av projekt inom den gröna omställningen skett med otillbörlig politisk påverkan och med bristande respekt för gällande lagstiftning. Principer om rättssäkerhet och likabehandling har satts åt sidan för att ”snabbspåra” så kallade gröna investeringar. 

Det är hög tid att ifrågasätta den gröna omställningen som politiskt projekt. En verkligt hållbar politik måste bygga på vetenskap, ekonomiskt ansvar och respekt för lag och förvaltning – inte på ideologiska ambitioner eller politiska slagord.

En sanningskommission mot antisemitism – ett moraliskt bokslut för Sverige

Antisemitismen i Sverige är inte ett marginellt problem. Den finns öppet, i det fördolda, medvetet och omedvetet – och den har tillåtits växa fram under decennier utan att mötas av en ärlig och oberoende granskning. Sverige behöver därför en sanningskommission mot antisemitism – för att återupprätta både rättvisan och den moraliska trovärdigheten.

Antisemitismen har många ansikten

Den öppna antisemitismen syns i islamistiska och vänsterextrema miljöer, där hatet mot Israel fungerar som en täckmantel för ett djupare judehat. På gator och torg hörs slagord som hade varit otänkbara i Sverige för bara några decennier sedan.

Men antisemitismen existerar också i subtilare former – i medier, kultursektorn, akademin och delar av politiken – där ensidiga narrativ, moralisk relativism och ifrågasättande av Israels existensrätt har normaliserats.

Till detta kommer den omedvetna antisemitismen, ofta sprungen ur historielöshet, bristande utbildning och en förvriden bild av Mellanösternkonflikten. Den tar sig uttryck i tyst acceptans – i att man ”förstår” hatets grogrund – eller i att man helt enkelt väljer att blunda.

Det är denna passiva antisemitism som kanske är den mest destruktiva, eftersom den förlamar samhällets moraliska motståndskraft.

Ett historiskt och moraliskt misslyckande

Sverige betraktar gärna sig självt som en moralisk stormakt. Men i frågan om antisemitismen har landet misslyckats kapitalt.

Sedan Förintelsen har världen lovat att det aldrig ska ske igen – ändå lever svenska judar åter under polisbeskydd. Barn trakasseras i skolor, och många judar undviker att öppet visa sin identitet. Detta är inte bara ett politiskt misslyckande – det är ett moraliskt haveri.

Antisemitismen i Sverige är delvis strukturell och institutionell. Den har tillåtits gro genom politiska beslut, ett ensidigt utbildningssystem och genom politisk feghet att konfrontera hatet när det kommer från grupper man inte vill stöta sig med.

Därför behövs en sanningskommission

En sanningskommission är inte symbolpolitik. Den är en demokratisk nödvändighet – ett redskap för att återvinna moralisk trovärdighet och nationell självkritik.

En sådan kommission bör ges ett brett och oberoende mandat att:

1. Kartlägga antisemitismens utbredning – inom skolor, universitet, myndigheter, medier och politiska institutioner.
2. Granska politiska beslut och bidragssystem som medverkat till att förstärka antisemitiska krafter.
3. Identifiera ansvar – politiskt, institutionellt och kulturellt.
4. Skapa en sanningsgrund för reformer inom utbildning, rättsväsende och opinionsbildning.
5. Återupprätta Sveriges trovärdighet i kampen mot rasism, genom att börja med den äldsta och mest ihärdiga formen av hat: judehatet.

Ett moraliskt reningsbad

Utan en sanningskommission riskerar Sverige att fortsätta leva i förnekelse. Att tiga, relativisera eller skylla på andra är i praktiken att medverka till hatet.

En kommission skulle tvinga staten, medierna och civilsamhället att se sig själva i spegeln – och erkänna sina misstag. Det handlar inte bara om judars trygghet. Det handlar om hela samhällets moraliska kompass.

När hat mot en minoritet tillåts normaliseras, öppnas dörren för hat mot alla andra.
Att inrätta en sanningskommission mot antisemitism vore därför inte bara en fråga om rättvisa – utan ett nödvändigt moraliskt bokslut för en nation som alltför länge valt bekvämlighet framför sanning.

Den gröna omställningens köttgrytor och censur | Johan Westerholm | Hotspot

Lysande samtal om symbiosen mellan politiken och kapitalet i den gröna omställningens spår – en utveckling som har medfört att den mjuka korruptionen kan anses ha frodats.
Lyssna och förstå!