Vi bevittnar nu ett svenskt
demokratiskt system i fritt fall. För att förstå vår samtid krävs att man tar
ett steg tillbaka och betraktar helheten – orsakssamband och utvecklingslinjer
– som har lett fram till dagens demokratiska förfall.
Mycket av det som sker i
samhället i dag har sina rötter i 68-rörelsen, den amerikanska flower
power-rörelsen, den intersektionella ideologin, identitetspolitiken, Muslimska
brödraskapets infiltration i samhällsstrukturer samt den dramatiska och
katastrofala demografiska utvecklingen. Alla dessa företeelser har utnyttjats
av olika särintressen och politiska aktörer i syfte att stärka sin egen makt
och påverka samhällsutvecklingen i önskad riktning.
Ett för Sverige särskilt
belastande förhållande är den långvariga dominansen av ett de facto
enpartisystem – där Socialdemokraterna under större delen av 1900-talet utövade
ett närmast obrutet inflytande över politik, förvaltning och medier. Sverige
kan med fog beskrivas som ett kollektivistiskt och statsindividualistiskt
samhälle med en konsensuskultur som är direkt skadlig för den demokratiska
processen. Denna struktur har möjliggjort för särintressen att frodas och
långsamt undergräva demokratins fundament.
Problemet är inte förekomsten av
olika åsiktsströmningar i samhället – tvärtom är de ett tecken på pluralism –
utan att det har byggts upp hinder som försvårar en öppen, respektfull och
saklig debatt om dessa fenomen. För att Sverige åter ska kunna utvecklas i
demokratisk riktning måste vi först bryta den totalitära socialistiska
förbannelse som har präglat vår politiska kultur.
Ett första steg är att avveckla
public service i dess nuvarande form samt att avskaffa alla former av
mediestöd. Dessa åtgärder syftar till att återge medielandskapet dess oberoende
och att främja en befolkning som är mer upplyst, källkritisk och självständig i
sitt tänkande.
Vidare krävs en reformering av
det svenska valsystemet. Om vi behåller ett representativt parlamentariskt
system bör det kompletteras med ett tydligt personvalssystem och fler
folkomröstningar i avgörande frågor. Val till riksdag, kommun och region bör hållas
vid olika tidpunkter för att minska partiapparaters samordnade maktutövning.
Fyraprocentsspärren till riksdagen bör avskaffas för att möjliggöra bredare
representation. Kommunalråd bör utses genom direkta val, inte genom interna
partibeslut.
När ett verkligt demokratiskt
och representativt valsystem är på plats måste vi genomföra en omfattande
reform av det svenska myndighetsväsendet. Återupprättandet av rättsstaten, ett
starkt rättssamhälle och ett fungerande försvar måste vara prioriterade
uppgifter. Det finns starka skäl att ifrågasätta behovet av ett stort antal
myndigheter och deras politisering; en genomgripande översyn och nedläggning av
överflödiga instanser är därför både möjlig och nödvändig.
Utbildningsväsendet och akademin
behöver saneras från ideologisering och återföras till en grund av vetenskaplig
integritet, intellektuell hederlighet och kunskapsfokus.
Inom vård och omsorg måste
värdigheten återupprättas, med fokus på patientens behov och personalens
professionella kompetens. Ett nytt finansieringssystem, baserat på
försäkringsmodeller snarare än politiskt fördelade anslag, bör införas för att
öka effektivitet, valfrihet och ansvarstagande.
Detta är bara några av de
nödvändiga reformer som krävs för att återupprätta demokratin och återföra
Sverige till en fungerande rättsstat med respekt för individens frihet, ansvar
och självbestämmande.
.