Begreppet populism används ofta vårdslöst i den politiska debatten – som ett retoriskt slagträ, laddat med nedvärderande och föraktfulla undertoner. Den som betecknas som populist avfärdas gärna som oseriös, förenklad eller till och med farlig. Men populismens uppkomst och växande betydelse förtjänar en mer nyanserad analys.
Oavsett om det handlar om vänster- eller högerpopulism är det avgörande att förstå varför dessa strömningar växer fram och vilket syfte de fyller. I grunden är populismen en korrigerande politisk kraft som uppstår ur en upplevd brist på representation. Den växer när människor upplever att deras intressen och värderingar inte längre tillvaratas – när de känner sig förbisedda, missgynnade eller marginaliserade av den etablerade politiska makten.
Utifrån den liberala demokratins grundläggande principer kan man idag konstatera att högerpopulistiska rörelser har fått ett betydande genomslag, både i Sverige och i stora delar av världen. Denna utveckling bör ses i ljuset av att västvärlden, sedan 1960-talet, har dominerats av idéströmningar som i hög grad saknat verklig folklig förankring. Den politiska eliten har under lång tid bedrivit politik i överensstämmelse med sina egna värdeideal snarare än med folkets vilja, och har därigenom fjärmat sig från vardagsmänniskans verklighet.
Följden har blivit ett politiskt system som alltmer kretsar kring självförverkligande, signalpolitik och institutioner byggda för att bekräfta den egna ideologiska agendan – snarare än att tjäna medborgarnas intressen. I detta ljus framstår de högerpopulistiska rörelsernas framväxt inte som ett hot mot demokratin, utan som en naturlig och i någon mån nödvändig reaktion på ett demokratiskt underskott.
Populismen fungerar då som ett slags politiskt korrektiv – en återkoppling till den folkliga förankring som är demokratins själva kärna. När makten avlägsnar sig från medborgarna uppstår förr eller senare en motkraft.
Förhoppningen är att denna korrigerande rörelse ska bidra till att återupprätta en mer verklighetsförankrad och ansvarsfull politik. En politik som vilar på konservativa och liberala grundprinciper, där staten åter blir medborgarnas tjänare snarare än deras förmyndare, och där medborgarstyrd demokrati återtar sin självklara plats framför elitstyrd förvaltning.